Foto Martin Wilson

Stockholm Punk Rock Weekend 2019 – fredagen

Den andra upplagan av Stockholm Punk Rock Weekend gick av stapeln i september i år. Som namnet anger handlade det om punk, punk i en ganska bred bemärkelse. Allt ifrån hardcore till ska fick vara med.

Fredagskvällen började dåligt för mig, på grund av tågförseningar missade jag utmärkta Skrammel. Istället anlände jag till comebackande Crücifix. Bandet startades redan på 80-talet och efter några år i träda är de nu tillbaka. Rak punk, kryddat med några covers gjorde att jag kunde skaka av mig tågdebaclet.

Power Face stod för kvällens snabbaste och yngsta insats. Måste vara tacksamt att få lira i en så pass gubbig kontext, inte så svårt att framstå som ung och viril. Därefter gick Skandalites på, ett månghövdat ska-monster. Blandning av ska och punk är smått genial, det behövs lite uppfriskande glad ska-musik för att en punkkväll inte ska bli allt för aggressivt tungsint. Skandalites blåste liv i kvällen, i dubbel bemärkelse.

Sist ut var det stora utländska dragplåstret, GBH. Jag hade inte sett dem sedan Hultsfred 1997. Jäklar, vilket lineup Hultsfred hade det året by the way. Kolla upp och avundas. Då tvekade jag om jag skulle gå på Nick Cave eller se GBH. Jag började med Cave, men blev relativt snabbt uttråkad och avfärdade honom som pretentiös och trist. Istället begav jag mig till Teaterladan och GBH. För att där mötas av en kaotisk, rörig och helt fantastisk spelning. Det är i varje fall min minnesbild av det hela. Brukar ibland tänka tillbaka på det där lyckade valet och hade med andra ord höga förväntningar inför 2019 års GBH-spelning.

Först blev jag en smula besviken, kaoset uteblev. Istället var det ett ovanligt tajt och fräscht GBH som äntrade scenen. Och under spelningen kom jag att acceptera att det nog trots allt är bättre med ett tajt band än med någon form av destruktivt kaos. I varje fall när bandet börjar bli lite till åren. Låtarna i sig tjänar dessutom på det. Så det var ändå med ett relativt belåtet leende på läpparna som jag släntrade hemåt efter dag ett, med klassikern Sick Boy ringande i öronen.