Vi är nu en bit in i februari – sammanfattningarna av 2014 är ett minne blott (eller?), så låt oss i stället fokusera på 2015… genom att inte alls fokusera på 2015 mer än konstatera att det nu gått två decennier sedan musikåret 1995. Förvisso finns det fog för påståendet att 1994 var 90-talets (ja, kanske rent av evighetens) mest betydelsefulla musikår, men 95:an gick inte heller av för hackor…
Året är alltså 1995. Jag börjar spela i världens (typ) bästa popband och går i gymnasiet, och eftersom jag just fyllt myndig håller jag på att lära mig dricka öl. Jag försöker gå in ett par nya skavande docs och sportar en Fred Perry-slipover över en ljusblå skjorta, så vida det inte råkar vara tillräckligt varmt för att bara ha en aningen för tajt, vit tisha, prydd med ett mod-target, på överkroppen.
Ja, faktum är att cirka hela det allmänna musikmedvetandet har det där RAF-märket som måltavla – brittpoppen sätter agendan för högtalarna, alltmedan grungen tycks hämta andan i ett fortsatt försök att hantera Kurt Cobains hädanfärd. Billy Corgan och kompani ligger emellertid inte på latsidan, och får oss att undra om Smashing Pumpkins har lite problem med låtsållandet – även om vi, (i synnerhet inte ett par år in i framtiden) har så värst mycket emot att Mellon Collie and the Infinite Sadness bidde ett dubbelalbum
Och Dave Grohl reser sig faktiskt som en fågeln Fenix ur askan av Nirvana och drar igång ett nytt band, utan att kunna tro att han en gång, inför bandets enorma framgångar och pålitliga fortlevnad, ska komma ångra att han gav det ett så lökigt namn som Foo Fighters.
Därtill så borde du veta att en kanadensiska vid namn Alanis Morisette, med ena handen i fickan, faller hals över huvud in i på topplistorna det här året. Om inte så lär du dig det nu – är inte det ironiskt, så säg? (Fick jag med referenser till alla de största hitsen från Jagged Little Pill där?)
Men annars är det ganska skralt med riktigt epokgörande tongångar från andra sidan Atlantpölen. Det ska dröja ännu ett år innan Marilyn Manson iklär sig rollen som Antichrist Superstar och på allvar sätter skräck i musikvärlden – men redan nu släpper han och hans band sitt andra album, Smells Like Children, som dock mest utmärker sig med hjälp av några härligt stilbildande covers på Eurythmics, Patti Smith och Screamin’ Jay Hawkins. På chockrockscenen får de dessutom sällskap av ett gäng tyskar med ett brinnande engagemang för liveframträdanden (även om det ska dröja ett par år innan Rammstein, med lite hjälp av David Lynch, börjar sätta fyr på någon större publik).
Nej, det är som sagt på de brittiska öarna det mesta händer. Blur och Oasis, med var sitt nytt album, fajtas vidare om bästa headline-slotten på den stora scenen, ackompanjerade i skivhyllorna av tidstypiska (det vill säga mer eller mindre daterade) brittpop-akter som Teenage Fanclub, Sleeper, Menswear, Echobelly, Marion, The Verve, Gene, The Boo Radleys och Elastica. Och Pulp, som (äntligen!) slår igenom med albumet Different Class, eller kanske egentligen med låten ”Common People”.
Därtill lyckas även några andra brittiska akter faktiskt trycka ur sig sina kanske allra mest betydelsefulla album detta år – som PJ Harvey med To Bring You My Love, Tricky med debuten Maxinquaye, Aphex Twin med …I Care Because You Do, Supergrass med sin första fullängdare I Should Coco, Spiritualized med Pure Phase… Och just det ja! De där Oxford-snubbarna i Radiohead råkar ju därtill släppa det mest fulländade album som (i denna skriBends blygsamma mening) någonsin hittat vägen till ett par högtalare. (Ja, den är såpass fenomenal att jag inte lyckades fimpa en enda låt från plattan när jag här nedan satte ihop en spellista med låtar från 1995. Ja, det kom tillochmed med en b-sida… samt ytterligare en Radiohead-trudelutt som råkade hitta ut i skivbackarna 1995. Ja, så kan det gå…). När året börjar lida mot sitt slut lyckas jag dessutom ta mig ner till Lund och uppleva radioskallarna live för första gången, på Mejeriet. En spelning som just där och då – om den nu ens kommer i närheten av mitt minne av den 19 år och två månader senare – är rent ruskigt bra.
Inte för att det är helt händelselöst på den svenska musikscenen – även om inspirationen ofta klingar tämligen engelskt även här, när den svenska indie-poppen verkligen börjar göra väsen av sig. This Perfect Day och Brainpool poppar på med sina respektive andra-album
Och Bear Quartet släpper typ en handfull plattor också… Samtidigt som Fireside lägger den musikaliska grunden för vad som något decennium senare kommer att upptäckas i staterna och benämnas ”emo”.
Vi tycker de där Eskilstuna-snubbarna i svarta kostymer och adidas-sneakers är ruskigt pretentiösa, men måste ändå, lite motvilligt, medge att det finns en hel del hittighet på deras debutalbum. De kanske kan bli något i framtiden… (Dessutom är jag och mitt band snubblande nära att få vara förband till Kent när de ska spela på Porslinan i Karlskrona, och då kan man ju inte dissa dem totalt.)
Till vår glädje kan dessutom vi i den ironiska generationen konstatera att Henrik Schyffert nu fullt ut låtsas att han kan göra musik – vilket han lyckas fint med, med hjälp av Cia Berg och Gordon Cyrus – och vi kan alla tokstompa loss till ”Hobo Humpin Slobo Babe”.
Samtidigt gör den där lilla tjejen som sjöng in ledmotivet till Lilla Sportspegeln en r’n’b-soulpoppig variant av ”Skvallerbytta bing bång”, och den fastnar så ordentligt på våra trumhinnor att vi börjar fundera om inte Robyn kanske kan ha framtiden för sig.
Och sen börjar det hända grejer på västkusten. Ett gäng kajalsvårmodiga utanföringar från Götet släpper sitt debutalbum, Saturday Night Engine, och öppnar därmed popfördämningarna för charmigt halvfalsktsjungande göteborgare med permanent tonårsangst – och tack vare Broder Daniels genombrott kommer Musiksverige aldrig mer vara sig likt. Faktiskt.
Det är fortfarande några år kvar tills det att den metalliska hårdrocken tar sig tillbaka strålkastarljuset, och genren håller sig alljämt i kulisserna (där förvisso både AC/DC, Iron Maiden och Motörhead släpper album, men inget av dessa hör riktigt till de mest minnesvärda i bandens respektive kataloger). Även inom den riktigt hårda rocken händer det emellertid grejer i Göteborg – eller vi ska kanske kalla det Deathenburg – där bland andra In Flames och Dark Tranquility harvar på i dödsfårorna. De gör det emellertid i skuggan av At The Gates, som detta år släpper den alldeles fenomenalförnämliga fullängdaren Slaughter of the Soul, som blir stilbildande inom dödsmetallen i allmänhet och dess Göteborgs-sound i synnerhet, och som sedermera (alldeles väldans rättmätigt) kommer att klassas som ett av genrens främsta verk.
Och med allt detta lyckas vi nästan förhindra att ”Maccarena” med Los Del Rio, ”One of Us” med Joan Osborne, ”Be My Lover” med La Bouche, ”Lemon Tree” med Fool’s Garden, ”Dub I Dub” med Me & My och ”Breakfast at Tiffany’s” med Deep Blue Something når våra trumhinnor.
Nästan.
❦
♫ Andra musikhändelser 1995:
♪ Vi lyder hans titel och ser på Jan Johansen när han, faktiskt, kommer trea i Eurovision Song Contest. Vinner gör norska Secret Garden, som låter både långt efter och några år före sin tid med den påtagligt Sagan om ringen-doftande ”Nocturne”.
♪ Den svenska musikexporten börjar bli en grej. Cardigans säljer tokmycket i Japan.
♪ Ingenmansland (som inte inte innehöll någon av Nordmans hits) får en Rockbjörn som årets svenska skiva. Glöm aldrig det.
♪ Depeche Mode blir en trio när Alan Wilder lämnar bandet.
♪ Elton John och den ryska kompositören Mstislav Rostropovitj tilldelas Polar Music Prize.
♪ Musikhimlen förlorar, som musikhimlen brukar göra, några stjärnor detta år. Jazzpianisten och kompositören Gunnar Svensson (AKA Helmer Bryd), känd bland annat som upphovsman till det fantastiska ledmotivet till Karl-Bertil Jonssons Julafton och Hasse & Tages vapendragare (och faktiskt, i påtagligt mindre utsträckning, som David Hellenius morfar) går ur tiden, liksom den amerikanska jazztrumpetaren Don Cherry (för oss svenskar även känd som pappa respektive styvfar till Eagle-Eye och Neneh).
Ett annat uppmärksammat dödsfall är Blind Melon-sångaren Shannon Hoon, som efter ett misslyckas gig tar alldeles för mycket knark.
Den amerikanska crooner-fantomen Dean Martin och den irländska bluesrockstjärnan Rory Gallagher lämnar också jordelivet detta år, precis som NWA-rapparen Eazy-E, som faller offer för aids.
Huruvida Jerry Garcia är tacksam för sitt liv kan vi bara spekulera om, men död blir han i alla fall detta år, och Grateful Dead lägger därmed ner verksamheten.
Den amerikanska tejanostjärnan Selena (Selena Quintanilla) mördas, 23 år gammal, av Yolanda Saldívar, som tidigare varit ordförande i Selenas fanclub och bas för Selenas klädbutiker, Selena Etc (men fått sparken efter att ha svindlat pengar från klubben och butikerna).
Den bortgång som kanske rör om mest i (den någotsånär alternativa) musikvärlden står emellertid Manic Street Preachers-gitarristen Richey James Edwards för – eftersom det handlar just om att han gick bort (men inte nödvändigtvis, om än troligtvis, dog); Richey, som länge mått psykist dåligt, försvinner den 1 februari efter att ha checkat ut från Embassy Hotel i London. Nästan två veckor senare påträffas hans bil parkerad vid ”självmordsbron” Severn Bridge mellan England och Wales, och det antas att han tagit sitt liv. Någon kropp hittas emellertid aldrig, och det dröjer till den 23 november 2008 innan han officiellt dödförklaras. Bandet fortsätter att kontinuerligt stoppa undan Richeys beskärda del av sina låtroyalties i fall han skulle dyka upp igen vid liv.
♪ Medlemmarna i Dire Straits fortlever förvisso, men bandet läggs på hyllan. Det smått kultförklarade stonerrockbandet Kyuss är ett annat band som slår ihop boken, precis som det betydligt mjukare bandet Slowdive (vilka emellertid till tre femtedelar snart fortlever i Mojave 3).
❦
♫ 240 månader senare. 240 låtar.
En liten lista med låtar. (Eller ”liten” och ”liten”… Ganska rejäl är den nog ändå. Men slår man ut det på tiden som förflutit sedan 1995 började så blir det bara en låt per månad. Och det är ju nästan ingenting…)
(VARNING! Det mesta på listan är hyfsat väldans bra, men för att få till de riktigt daterade 95-vibbarna var jag tvungen att även ta med några… eh, mindre behagliga hyperhits.)
❦
♫ 19 från 19-…
19 svenska plattor från detta år som du kan (ja kanske rent av bör?) kasta ett öra på:
At The Gates – Slaughter of the Soul
The Bear Quartet – Everybody Else samt Holy Holy
Blacknuss – Made in Sweden
Brainpool – Painkiller
Broder Daniel – Saturday Night Engine
The Cardigans – Life
De lyckliga kompisarna – Sagoland
Doktor Kosmos – Socialmedicin
Fireside – Do not Tailgate
Kent – (S/T)
Meshuggah – Destroy Erase Improve
Millencollin – Life on A Plate
Olle Ljungström – Tack
Robyn – Robyn is Here
Salt – Auscultate
This Perfect Day – Don’t Smile
Rebecka Törnqvist – Good Thing
Whale – We Care
(Ytterligare några svenska album som gör måhända, på gott och/eller ont, gör något slags avtryck 1995: Ace of Base – The Bridge, Black Ingvars – Earcandy Six, Clawfinger – Use Your Brain, Cloudberry Jam – Blank Paycheck, Eva Dahlgren – Jag vill se min älskade komma från det vilda, Dark Tranquility – The Gallery, Dia Psalma – Efter Allt, Lisa Nilsson – Till Morelia, Nordman – Ingenmansland, Opeth – Orchid, Idde Schultz – (S/T), Stakka Bo – The Great Blondino.)
♫ …och 95 från -95
95 inte lika svenska plattor från detta år som du kanske vill kasta det andra örat på:
Alice in Chains – (S/T)
Aphex Twin – …I Care Because You Do
Atari Teenage Riot – Delete Yourself
Belly – King
Ben Folds Five – (S/T)
Bettie Serveert – Lamprey
Björk – Post
Black Grape – It’s Great When You’re Straight…
Blind Melon – Soup
Blur – The Great Escape
The Boo Radleys – Wake Up!
David Bowie – Outside
Buffalo Tom – Sleepy Eyed
Catherine Wheel – Happy Days
The Charlatans – (S/T)
Chemical Brothers – Exit Planet Dust
Deftones – Adrenaline
Deicide – Once Upon the Cross
Ani DiFranco – Not a Pretty Girl
Drugstore – (S/T)
Steve Earl – Train A Comin’
Echobelly – On
Elastica – (S/T)
Erasure – (S/T)
Faith No More – King for a Day, Fool for a Lifetime
The Fall – Cerebral Caustic
Fear Factory – Demanufacture
Filter – Short Bus
The Flaming Lips – Clouds Taste Metallic
Foo Fighters – (S/T)
Frontline Assembly – Hard Wired
Fugazi – Red Machine
Garbage – (S/T)
Gene – Olympian
Goldie – Timeless
Guided by Voices – Alien Lanes
GZA – Liquid Swords
Ben Harper – Fight for Your Mind
Emmylou Harris – Wrecking Ball
PJ Harvey – To Bring You My Love
Juliana Hatfield – Only Everything
HELP (Välgörenhetssamling sammanställd av organisationen War Child, till förmån för krigsdrabbade, detta år särskilt i Balkan-konflikten).
Michael Jackson – HIStory (Past, Present and Future, Book I
Jamiroquai – The Return of the Space Cowboy
Jewel – Pieces of Me
Kyuss – …And the Circus Leaves Town
Lagwagon – Hoss
Leftfield – Leftism
Lisa Loeb – Tails
Luna – Penthouse
The Levellers – Zeitgeist
Mad Season – Above
Marion – This World and Body
Marilyn Manson – Smells Like Children
Menswear – Nuisance
Mojave 3 – Ask Me Tomorrow
Moloko – Do You Like My Tight Sweater
Moby – Everything is Wrong
Alanis Morisette – Jagged Little Pill
Morrissey – Southpaw Grammar
Ned’s Atomic Dustbin – Brainbloodvolume
No Doubt – Tragic Kingdom
NOFX – Heavy Petting Zoo
Oasis – (What’s the Story) Morning Glory
Pavement – Wowee Zowee
Primus – Tales From the Punchbowl
Pulp – Different Class
Radiohead – The Bends
Rancid – …And Out Come the Wolves
Rammstein – Herzelied
Red Hot Chili Peppers – One Hot Minute
Raekwon – Only Built for Cuban Linx…
Sleater Kinney – (S/T)
Smog – Wild Love
Sonic Youth – Washing Machine
Sparklehorse – Vivadixiesubmarinetransmissionplot
Spiritualized – Pure Phase
Bruce Springsteen – The Ghost of Tom Joad
Swans – The Great Anihilator
Supergrass – I Should Coco
Silverchair – Frogstomp
Skunk Anansie – Paranoid & Sunburnt
Sleeper – Smart
Slowdive – Pygmalion,
The Smashing Pumpkins – Mellon Collie and The Infinite Sadness
Elliot Smith – (S/T)
Neil Young (m Pear Jam) – Mirror Ball
Teenage Fanclub – Grand Prix
Throwing Muses – University
Tindersticks – (S/T)
Tricky – Maxinquaye
The The – Hanky Panky
The Verve – A Northern Soul
Wilco – A.M.
(Och dessa album kan ju också nämnas: AC/DC – Ballbreaker, Blonde Readhead – (S/T) samt La Mia Vita Violenta, Bloodhound Gang – Use Your Fingers, Sarah Brightman – Fly, Cher – It’s a Man’s World, Cypress Hill – Cypress Hill III: Temples of Boom, Enya – The Memory of Trees, Green Day – Insomniac, Adina Howard – Do You Wanna Ride?, Incubus – Fungus Amongus, Iron Maiden – The X Factor, Chris Isaak – Forever Blue, Elton John – Made in England, R. Kelly – (S/T), Diana Krall – Only Trust Your Heart, Annie Lennox – Medusa, LL Cool J – Mr. Smith, Aimee Mann – I’m With Stupid, Monster Magnet – Dopes to Infinity, Mercury Rev – See You on the Other Side, Moonspell – Wolfheart, Motörhead – Sacrifice, Mystikal – Mind of Mystikal, Nitzer Ebb – Big Hit, The Orb – Orbus Terrarum, Ozric Tentacles – Become the Other, Ozzy Osbourne – Ozzmosis, Pennywise – About Time, Pet Shop Boys – Alternative, The Presidents of the United States of America – (S/T), Ramones – Adios Amigos, Slash’s Snakepit – It’s FIve O’Clock Somewhere, Soul Asylumn – Let Your Dim Light Shine, Sugar Ray – Lemonade and Brownies, Take That – Nobebody Else, Therapy? – Infernal Love, Paul Weller – Stanley Road, Yo La Tengo – Electr-O-Pura.)