Vi är nu en bit in i februari – sammanfattningarna av 2014 är ett minne blott (eller?), så låt oss i stället fokusera på 2015… genom att inte alls fokusera på 2015 mer än konstatera att det nu gått två decennier sedan musikåret 1995. Förvisso finns det fog för påståendet att 1994 var 90-talets (ja, kanske rent av evighetens) mest betydelsefulla musikår, men 95:an gick inte heller av för hackor…

Året är alltså 1995. Jag börjar spela i världens (typ) bästa popband och går i gymnasiet, och eftersom jag just fyllt myndig håller jag på att lära mig dricka öl. Jag försöker gå in ett par nya skavande docs och sportar en Fred Perry-slipover över en ljusblå skjorta, så vida det inte råkar vara tillräckligt varmt för att bara ha en aningen för tajt, vit tisha, prydd med ett mod-target, på överkroppen.
Ja, faktum är att cirka hela det allmänna musikmedvetandet har det där RAF-märket som måltavla – brittpoppen sätter agendan för högtalarna, alltmedan grungen tycks hämta andan i ett fortsatt försök att hantera Kurt Cobains hädanfärd. Billy Corgan och kompani ligger emellertid inte på latsidan, och får oss att undra om Smashing Pumpkins har lite problem med låtsållandet – även om vi, (i synnerhet inte ett par år in i framtiden) har så värst mycket emot att Mellon Collie and the Infinite Sadness bidde ett dubbelalbum
Och Dave Grohl reser sig faktiskt som en fågeln Fenix ur askan av Nirvana och drar igång ett nytt band, utan att kunna tro att han en gång, inför bandets enorma framgångar och pålitliga fortlevnad, ska komma ångra att han gav det ett så lökigt namn som Foo Fighters.

Därtill så borde du veta att en kanadensiska vid namn Alanis Morisette, med ena handen i fickan, faller hals över huvud in i på topplistorna det här året. Om inte så lär du dig det nu – är inte det ironiskt, så säg? (Fick jag med referenser till alla de största hitsen från Jagged Little Pill där?)
Men annars är det ganska skralt med riktigt epokgörande tongångar från andra sidan Atlantpölen. Det ska dröja ännu ett år innan Marilyn Manson iklär sig rollen som Antichrist Superstar och på allvar sätter skräck i musikvärlden – men redan nu släpper han och hans band sitt andra album, Smells Like Children, som dock mest utmärker sig med hjälp av några härligt stilbildande covers på Eurythmics, Patti Smith och Screamin’ Jay Hawkins. På chockrockscenen får de dessutom sällskap av ett gäng tyskar med ett brinnande engagemang för liveframträdanden (även om det ska dröja ett par år innan Rammstein, med lite hjälp av David Lynch, börjar sätta fyr på någon större publik).

Nej, det är som sagt på de brittiska öarna det mesta händer. Blur och Oasis, med var sitt nytt album, fajtas vidare om bästa headline-slotten på den stora scenen, ackompanjerade i skivhyllorna av tidstypiska (det vill säga mer eller mindre daterade) brittpop-akter som Teenage Fanclub, Sleeper, Menswear, Echobelly, Marion, The Verve, Gene, The Boo Radleys och Elastica. Och Pulp, som (äntligen!) slår igenom med albumet Different Class, eller kanske egentligen med låten ”Common People”.
Därtill lyckas även några andra brittiska akter faktiskt trycka ur sig sina kanske allra mest betydelsefulla album detta år – som PJ Harvey med To Bring You My Love, Tricky med debuten Maxinquaye, Aphex Twin med …I Care Because You Do, Supergrass med sin första fullängdare I Should Coco, Spiritualized med Pure Phase… Och just det ja! De där Oxford-snubbarna i Radiohead råkar ju därtill släppa det mest fulländade album som (i denna skriBends blygsamma mening) någonsin hittat vägen till ett par högtalare. (Ja, den är såpass fenomenal att jag inte lyckades fimpa en enda låt från plattan när jag här nedan satte ihop en spellista med låtar från 1995. Ja, det kom tillochmed med en b-sida… samt ytterligare en Radiohead-trudelutt som råkade hitta ut i skivbackarna 1995. Ja, så kan det gå…). När året börjar lida mot sitt slut lyckas jag dessutom ta mig ner till Lund och uppleva radioskallarna live för första gången, på Mejeriet. En spelning som just där och då – om den nu ens kommer i närheten av mitt minne av den 19 år och två månader senare – är rent ruskigt bra.

Inte för att det är helt händelselöst på den svenska musikscenen – även om inspirationen ofta klingar tämligen engelskt även här, när den svenska indie-poppen verkligen börjar göra väsen av sig. This Perfect Day och Brainpool poppar på med sina respektive andra-album
Och Bear Quartet släpper typ en handfull plattor också… Samtidigt som Fireside lägger den musikaliska grunden för vad som något decennium senare kommer att upptäckas i staterna och benämnas ”emo”.
Vi tycker de där Eskilstuna-snubbarna i svarta kostymer och adidas-sneakers är ruskigt pretentiösa, men måste ändå, lite motvilligt, medge att det finns en hel del hittighet på deras debutalbum. De kanske kan bli något i framtiden… (Dessutom är jag och mitt band snubblande nära att få vara förband till Kent när de ska spela på Porslinan i Karlskrona, och då kan man ju inte dissa dem totalt.)
Till vår glädje kan dessutom vi i den ironiska generationen konstatera att Henrik Schyffert nu fullt ut låtsas att han kan göra musik – vilket han lyckas fint med, med hjälp av Cia Berg och Gordon Cyrus – och vi kan alla tokstompa loss till ”Hobo Humpin Slobo Babe”.
Samtidigt gör den där lilla tjejen som sjöng in ledmotivet till Lilla Sportspegeln en r’n’b-soulpoppig variant av ”Skvallerbytta bing bång”, och den fastnar så ordentligt på våra trumhinnor att vi börjar fundera om inte Robyn kanske kan ha framtiden för sig.
Och sen börjar det hända grejer på västkusten. Ett gäng kajalsvårmodiga utanföringar från Götet släpper sitt debutalbum, Saturday Night Engine, och öppnar därmed popfördämningarna för charmigt halvfalsktsjungande göteborgare med permanent tonårsangst – och tack vare Broder Daniels genombrott kommer Musiksverige aldrig mer vara sig likt. Faktiskt.

Det är fortfarande några år kvar tills det att den metalliska hårdrocken tar sig tillbaka strålkastarljuset, och genren håller sig alljämt i kulisserna (där förvisso både AC/DC, Iron Maiden och Motörhead släpper album, men inget av dessa hör riktigt till de mest minnesvärda i bandens respektive kataloger). Även inom den riktigt hårda rocken händer det emellertid grejer i Göteborg – eller vi ska kanske kalla det Deathenburg – där bland andra In Flames och Dark Tranquility harvar på i dödsfårorna. De gör det emellertid i skuggan av At The Gates, som detta år släpper den alldeles fenomenalförnämliga fullängdaren Slaughter of the Soul, som blir stilbildande inom dödsmetallen i allmänhet och dess Göteborgs-sound i synnerhet, och som sedermera (alldeles väldans rättmätigt) kommer att klassas som ett av genrens främsta verk.

Och med allt detta lyckas vi nästan förhindra att ”Maccarena” med Los Del Rio, ”One of Us” med Joan Osborne, ”Be My Lover” med La Bouche, ”Lemon Tree” med Fool’s Garden, ”Dub I Dub” med Me & My och ”Breakfast at Tiffany’s” med Deep Blue Something når våra trumhinnor.
Nästan.

 

 Andra musikhändelser 1995:

Vi lyder hans titel och ser på Jan Johansen när han, faktiskt, kommer trea i Eurovision Song Contest. Vinner gör norska Secret Garden, som låter både långt efter och några år före sin tid med den påtagligt Sagan om ringen-doftande ”Nocturne”.
Den svenska musikexporten börjar bli en grej. Cardigans säljer tokmycket i Japan.
 Ingenmansland (som inte inte innehöll någon av Nordmans hits) får en Rockbjörn som årets svenska skiva. Glöm aldrig det.
 Depeche Mode blir en trio när Alan Wilder lämnar bandet.
 Elton John och den ryska kompositören Mstislav Rostropovitj tilldelas Polar Music Prize.
Musikhimlen förlorar, som musikhimlen brukar göra, några stjärnor detta år. Jazzpianisten och kompositören Gunnar Svensson (AKA Helmer Bryd), känd bland annat som upphovsman till det fantastiska ledmotivet till Karl-Bertil Jonssons Julafton och Hasse & Tages vapendragare (och faktiskt, i påtagligt mindre utsträckning, som David Hellenius morfar) går ur tiden, liksom den amerikanska jazztrumpetaren Don Cherry (för oss svenskar även känd som pappa respektive styvfar till Eagle-Eye och Neneh).
Ett annat uppmärksammat dödsfall är Blind Melon-sångaren Shannon Hoon, som efter ett misslyckas gig tar alldeles för mycket knark.
Den amerikanska crooner-fantomen Dean Martin och den irländska bluesrockstjärnan Rory Gallagher lämnar också jordelivet detta år, precis som NWA-rapparen Eazy-E, som faller offer för aids.
Huruvida Jerry Garcia är tacksam för sitt liv kan vi bara spekulera om, men död blir han i alla fall detta år, och Grateful Dead lägger därmed ner verksamheten.
Den amerikanska tejanostjärnan Selena (Selena Quintanilla) mördas, 23 år gammal, av Yolanda Saldívar, som tidigare varit ordförande i Selenas fanclub och bas för Selenas klädbutiker, Selena Etc (men fått sparken efter att ha svindlat pengar från klubben och butikerna).
Den bortgång som kanske rör om mest i (den någotsånär alternativa) musikvärlden står emellertid Manic Street Preachers-gitarristen Richey James Edwards  för – eftersom det handlar just om att han gick bort (men inte nödvändigtvis, om än troligtvis, dog); Richey, som länge mått psykist dåligt, försvinner den 1 februari efter att ha checkat ut från Embassy Hotel i London. Nästan två veckor senare påträffas hans bil parkerad vid ”självmordsbron” Severn Bridge mellan England och Wales, och det antas att han tagit sitt liv. Någon kropp hittas emellertid aldrig, och det dröjer till den 23 november 2008 innan han officiellt dödförklaras. Bandet fortsätter att kontinuerligt stoppa undan Richeys beskärda del av sina låtroyalties i fall han skulle dyka upp igen vid liv.
Medlemmarna i Dire Straits fortlever förvisso, men bandet läggs på hyllan. Det smått kultförklarade stonerrockbandet Kyuss är ett annat band som slår ihop boken, precis som det betydligt mjukare bandet Slowdive (vilka emellertid till tre femtedelar snart fortlever i Mojave 3).

 

 240 månader senare. 240 låtar.
En liten lista med låtar. (Eller ”liten” och ”liten”… Ganska rejäl är den nog ändå. Men slår man ut det på tiden som förflutit sedan 1995 började så blir det bara en låt per månad. Och det är ju nästan ingenting…)
(VARNING! Det mesta på listan är hyfsat väldans bra, men för att få till de riktigt daterade 95-vibbarna var jag tvungen att även ta med några… eh, mindre behagliga hyperhits.)

 

  19 från 19-…
19 svenska plattor från detta år som du kan (ja kanske rent av bör?) kasta ett öra på:

At The GatesSlaughter of the Soul
The Bear QuartetEverybody Else samt Holy Holy
BlacknussMade in Sweden
Brainpool Painkiller
Broder DanielSaturday Night Engine
The CardigansLife
De lyckliga kompisarnaSagoland
Doktor KosmosSocialmedicin
FiresideDo not Tailgate
Kent – (S/T)
Meshuggah Destroy Erase Improve
Millencollin Life on A Plate
Olle Ljungström Tack
Robyn Robyn is Here
SaltAuscultate
This Perfect DayDon’t Smile
Rebecka TörnqvistGood Thing
Whale – We Care

(Ytterligare några svenska album som gör måhända, på gott och/eller ont, gör något slags avtryck 1995: Ace of BaseThe Bridge, Black IngvarsEarcandy Six, ClawfingerUse Your Brain, Cloudberry JamBlank Paycheck, Eva DahlgrenJag vill se min älskade komma från det vilda, Dark TranquilityThe Gallery, Dia PsalmaEfter Allt, Lisa NilssonTill Morelia, NordmanIngenmansland, OpethOrchid, Idde Schultz – (S/T), Stakka BoThe Great Blondino.)


…och 95 från -95

95 inte lika svenska plattor från detta år som du kanske vill kasta det andra örat på:

Alice in Chains – (S/T)
Aphex Twin…I Care Because You Do
Atari Teenage RiotDelete Yourself
BellyKing
Ben Folds Five – (S/T)
Bettie ServeertLamprey
BjörkPost
Black GrapeIt’s Great When You’re Straight…
Blind MelonSoup
BlurThe Great Escape
The Boo RadleysWake Up!
David BowieOutside
Buffalo TomSleepy Eyed
Catherine WheelHappy Days
The Charlatans – (S/T)
Chemical Brothers Exit Planet Dust
DeftonesAdrenaline
DeicideOnce Upon the Cross
Ani DiFrancoNot a Pretty Girl
Drugstore – (S/T)
Steve EarlTrain A Comin’
EchobellyOn
Elastica – (S/T)
Erasure – (S/T)
Faith No More King for a Day, Fool for a Lifetime
The FallCerebral Caustic
Fear FactoryDemanufacture
FilterShort Bus
The Flaming LipsClouds Taste Metallic
Foo Fighters – (S/T)
Frontline AssemblyHard Wired
FugaziRed Machine
Garbage – (S/T)
GeneOlympian
GoldieTimeless
Guided by VoicesAlien Lanes
GZALiquid Swords
Ben HarperFight for Your Mind
Emmylou HarrisWrecking Ball
PJ HarveyTo Bring You My Love
Juliana HatfieldOnly Everything
HELP (Välgörenhetssamling sammanställd av organisationen War Child, till förmån för krigsdrabbade, detta år särskilt i Balkan-konflikten).
Michael JacksonHIStory (Past, Present and Future, Book I
JamiroquaiThe Return of the Space Cowboy
JewelPieces of Me
Kyuss…And the Circus Leaves Town
LagwagonHoss
LeftfieldLeftism
Lisa LoebTails
LunaPenthouse
The LevellersZeitgeist
Mad SeasonAbove
MarionThis World and Body
Marilyn MansonSmells Like Children
MenswearNuisance
Mojave 3Ask Me Tomorrow
MolokoDo You Like My Tight Sweater
MobyEverything is Wrong
Alanis MorisetteJagged Little Pill
MorrisseySouthpaw Grammar
Ned’s Atomic DustbinBrainbloodvolume
No DoubtTragic Kingdom
NOFXHeavy Petting Zoo
Oasis(What’s the Story) Morning Glory
PavementWowee Zowee
Primus Tales From the Punchbowl
PulpDifferent Class
Radiohead The Bends
Rancid…And Out Come the Wolves
Rammstein Herzelied
Red Hot Chili PeppersOne Hot Minute
RaekwonOnly Built for Cuban Linx…
Sleater Kinney – (S/T)
SmogWild Love
Sonic YouthWashing Machine
SparklehorseVivadixiesubmarinetransmissionplot
SpiritualizedPure Phase
Bruce SpringsteenThe Ghost of Tom Joad
SwansThe Great Anihilator
SupergrassI Should Coco
SilverchairFrogstomp
Skunk AnansieParanoid & Sunburnt
SleeperSmart
SlowdivePygmalion,
The Smashing PumpkinsMellon Collie and The Infinite Sadness
Elliot Smith – (S/T)
Neil Young (m Pear Jam) – Mirror Ball
Teenage FanclubGrand Prix
Throwing MusesUniversity
Tindersticks – (S/T)
TrickyMaxinquaye
The The Hanky Panky
The VerveA Northern Soul
WilcoA.M.

(Och dessa album kan ju också nämnas: AC/DCBallbreaker, Blonde Readhead – (S/T) samt La Mia Vita Violenta, Bloodhound Gang Use Your Fingers, Sarah BrightmanFly, Cher It’s a Man’s World, Cypress Hill – Cypress Hill III: Temples of Boom, EnyaThe Memory of Trees, Green DayInsomniac, Adina HowardDo You Wanna Ride?, Incubus Fungus Amongus, Iron MaidenThe X Factor, Chris Isaak Forever Blue, Elton JohnMade in England, R. Kelly – (S/T), Diana KrallOnly Trust Your Heart, Annie LennoxMedusa, LL Cool JMr. Smith, Aimee Mann I’m With Stupid, Monster MagnetDopes to Infinity, Mercury RevSee You on the Other Side, MoonspellWolfheart, MotörheadSacrifice, Mystikal Mind of Mystikal, Nitzer EbbBig Hit, The OrbOrbus Terrarum, Ozric TentaclesBecome the Other, Ozzy OsbourneOzzmosis, PennywiseAbout Time, Pet Shop BoysAlternative, The Presidents of the United States of America – (S/T), RamonesAdios Amigos, Slash’s SnakepitIt’s FIve O’Clock Somewhere, Soul AsylumnLet Your Dim Light Shine, Sugar RayLemonade and Brownies, Take ThatNobebody Else, Therapy?Infernal Love, Paul Weller Stanley Road, Yo La TengoElectr-O-Pura.)