Kent
Bråvalla
2015-06-27

Det är smått märkligt att se Kent när de inte är huvudakt. Showen är spartansk, bara 14 låtar hinns med och konfettin uteblir. Kanske är det också därför det känns som att Kent går på halvfart den här kvällen. Det är synd för det är årets enda Sverigespelning och jag hade verkligen velat ha något exklusivt. Men Kent kommer inte med några överraskningar.

När det är bra så är det riktigt bra, det är omöjligt att inte stampa takten till de bastunga versionerna av Ingenting och Dom andra, men det finns också en hel del mellannummer som kunde strukits till förmån för roligare delar av diskografin.

Det här var en aptitretare till en riktig Kent-konsert. Jag hade förväntat mig lite mer.

Låt för låt

Mirage
Bandet gör en enkel entré, skippar intro och knallar rakt in på scenen en kvart efter utsatt tid. Precis som på Kentfest förra året så fungerar Mirage betydligt bättre live än på skiva. Halvtrött öppning ändå.

Petrolium
Tempot dras upp lite. Den här stänkaren från ”Jag är inte rädd för mörkret” fungerar alltid live.

Jag ser dig
Ett till spår från samma skiva. Lyfter inte riktigt live.

Hjärta
Jag har sett den live förut men aldrig förstått storheten med den här låten. Segar ner konserten.

Dom andra
Kents förmåga att uppdatera gamla låtar till nya versioner live är ett av deras starkaste kort. Dom andra låter helt fantastisk i den bastunga liveversionen. Konsertens första höjdpunkt.

Godhet
Jocke Berg hyllar kören som står bakom honom bestående av Miriam Bryant, Naomi Pilgrim och en tjej som jag inte känner igen men som jag tror hette Karolina. Kören tar sedan Betatrice Elis plats i ett av de bästa spåren från ”Tigerdrottningen”. Fungerar utmärkt live.

La belle epoque
Förra årets stora singelsläpp har växt sig till en riktigt mäktigt livelåt. Scenen badar i lila och rött ljus när Jocke Berg sjunger att han är melodifestivalen till de pumpande trummorna. Även här lyfter kören låten.

Ingenting
Konsertens andra stora höjdpunkt. Basdunket i början av låten går inte att värja sig mot.

Allt har sin tid
Mer från ”Tigerdrottningen”, Kent vill inte ge för mycket till de som bara vill höra gammalt material eller de största hitsen. Det lugna introt bromsar ner konserten lite men när låten kommer igång vaknar publiken.

Utan dina andetag
Den stora publikfriaren är med förstås. Tusen mobiltelefoner åker upp i luften för att föreviga stunden och alla vill sjunga med. Här har Kent gått tillbaka från den nya versionen man spelat live de senaste åren till en mer avskalad variant. Jocke Berg hänger på sig gitarren för första gången.

Den andra sidan
Ännu mer från ”Tigerdrottningen”. En av de bättre låtarna på skivan men den här kunde definitivt ha bytts ut mot något roligare.

999
Går hem i publiken som börjar dansa till de svängiga trummorna.

747
”Här kommer en till låt med tre siffror”. Jocke Bergs mellansnack flyger inte riktigt ikväll. Det gör däremot den här klassikern som låter lika bra som alltid live.

Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Bandet kommer tillbaka in på scenen och Jocke avslöjar att bandet kommer att gå in i studion i höst. Till skillnad från i Finland tidigare i veckan kör bandet sitt klassiska avslutningsnummer. Men var är konfettin? Inställd på grund av Calvin Harris spelning senare på kvällen?

Om skribenten

Fredrik Tideman

Journalist bosatt i Stockholm. Uppväxt på hårdrock. Har på senare år upptäckt charmen med annan musik, men tycker fortfarande att djävulen har de bästa låtarna.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras