Kite
Bråvalla
2015-06-27

När det väldigt sent annonserades att Kite skulle spela på Bråvalla så gjorde jag min plikt. Jag försökte tvinga alla i min närhet som skulle på festivalen att se bandet. Det här får ni bara inte missa. Men det tycktes som att majoriteten valde att se Taylor Swifts senaste romans istället. Herregud vilken miss de gjorde.
Okej, jag rankar inte den här som min bästa Kite-spelning. Men gerejen är att Christian Berg och Nicklas Stenemo inte vet hur man gör nånting halvdant.

Även om spelningen på Bråvalla gick i ett lite lugnare tempo så blir det aldrig någonsin långtråkigt eller slött. Det finns hela tiden en nerv och en själ i musiken som är så löjligt smittande. Den manglande basgången i I Can´t Stand är så monumental. Den är beroendeframkallande. Låtarna från senaste EP-släppet ”VI” står sig riktigt bra mot de äldre väl beprövade låtarna. Stenemos röst i Nocturne är ju bland det vackraste jag hört, och låten växer och växer tills den har brett ut sig över hela festivalområdet.

Givetvis så får vi en sån där galen, helt oemotståndlig version av Ways To Dance. Hoppas ingen filmade min dans under de minutrarna. All trovärdighet och respekt hade tappats där. Men vad gör väl det? Kite fick sätta punkt för min Bråvallafestival. Jag kan inte tänka mig ett bättre avslut på en annars ganska så trött festival.

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras