Stilla Havet förärade Linköping med ett besök. Klubb Din Mamma arrade och spelstället var Platens Bar.

Först några ord om Platens. Enda sedan jag flyttade till Linköping för 25 år sedan har folk pratat om Platens med något drömskt i blicken. Samtidigt som folk under dessa 25 år också sagt att Platens var bättre förr. Jag tror att det handlar om en nostalgisk tillbakablick till en tid då indierock dominerade. Nå, nu gör Platens en nysatsning på livemusik och jag tycker mycket talar för att Platens är och kommer att bli bättre nu och sen. Inte förr.

Stilla Havet är ett sådant där band som ligger på gränsen. Någon avfärdade dem med att de låter som Christer Sandelin. Även om det var mer eller mindre taget ur lyften, förstår jag ändå vad hen menade. Och ibland är det en fin gräns mellan musik som en gillar och musik som en inte gillar. Stilla Havet ligger ganska nära ett poppigt 80-tal som jag åtminstone hade svårt för då det begav sig. Samtidigt finns det en postpunkig nerv som gör musik spännande. Sen kanske det faktum att bandet ligger på ett coolt skivbolag inte ska underskattas. Novoton som har artister som Pascal och It’s For Us i sitt stall. Hade bandet upprätt med samma musik i melodifestivalen hade jag nog inte ens stannat upp och lyssnat. Nu betraktar jag dem i en Novotonkontext, och då blir de egensinniga partierna tydligare. Fånigt, men jag tror ändå det ligger en hel del i det. Jaja, när det gäller spelningen vet bandet hur en sådan ska genomföras. Rök, motljus, storm, drang och 80-tals trummor. Sämre kvällar kan en ha.