En av de sista spelningarna innan lockdown var Stegets gig på Snotty Seaside. En fullpackad lokal, livemusik och flödande öl. Det var tider det.

Det är svårt att sjunga om stora känslor utan att det blir det blir pekoralt. Jag vet inte riktigt varför Steget kommer undan med det. Kanske är det för att musikerna står stadigt med fötterna på västkustsk granit? Kanske är det för att de gör låtarna så himla bra? Jag menar, de kommer till och med undan med att göra en svulstig cover av Ebba Gröns Flyktsoda, det borde ju inte gå. Men det gör det och det gjorde det på den där finfina kvällen på Snottys. De här fotona kanske kan utgöra någon form av bevis: