Sedan ifjol har Riot disco STHLM serverat klubbkvällar till stockholmare. I mars i år var det dags för det första arret i Slaktkyrkan och det första arret med livemusik. Och vilket arr sedan, arrangörerna hade lyckats med att boka in inte mindre än tre av mina absoluta favoritartister.

Att jag inte räknade KNASH till mina favoritartister kan förklaras med att jag aldrig hört dem tidigare. Jag borde kanske ha haft koll på dem, de rivstartade hur som helst kvällen på ett imponerande sätt. Det handlade om medveten poprock med en riktigt fet ljudbild. Med sex personer på scen hade bandet förutsättningarna att ösa på. Det souliga soundet gjorde att stämningen i den kyrkliknade byggnaden i det närmaste blev nyfrälst.

Allvaret gick på som band två. De släppte i mitt tycke en av fjolårets bästa plattor, Skam och Skuld. Och live blir låtarna ännu bättre. I samband med att sångerskan presenterade skivan höll hon ett brandtal om vikten av att samhället måste bli bättre på att hantera psykisk ohälsa. Den musikaliska tyngden i kombination med texternas bråddjupa allvar resulterade i vad jag skulle benämna som årets bästa spelning.

Trots att Lava Bangs bara har tre bandmedlemmar var det nog de som stod för den största överkörningen. Det bandet saknar i numerär kompenserar de med tajthet och pondus. Funkigt och svettigt in i kaklet.

Om de tidigare banden exploderat på scen så imploderar snarare True Moon. När systerbandet Vånna Inget är utåtagerande vänder True Moon energin inåt och skapar postpunkmagi. Eller liknelsen mellan banden haltar kanske förresten, rätt mycket energi kommer ut från båda banden. Magi handlar det om hur som helst.

Om skribenten

Martin Wilson

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras