Idag sammanträder Drefvets festivalpanel för andra gången. Den här gången med en vandrings längs med minnenas allé där fantastiska dansakter, miserabelt usla gubbar, broar som skakar i sina grundvalar, vattenfyllda tält och rockstjärnor som bara vill snacka (eller jucka) lite tillåts att ta plats.

Fredrik Tideman

Vilken är den bästa festivalspelning du någonsin bevittnat?
Svårt att välja, förstås. Men en av de bästa var The Hives på första året av Sonisphere, 2009 i Hultsfred. Det var första gången jag såg bandet live och blev helt knockad av energin och Howlin’ Pelles showmanship. Han hade roligt åt att The Hives var en udda fågel på den annars hårdrocksdominerade festivalen, vilket försnacket till Walk idiot walk är ett lysande exempel på.

Vilken är den sämsta festivalspelning du någonsin bevittnat?
Det fina med festival är ju att man kan gå och kolla på något annat om man hamnar på en dålig spelning. Kan inte dra mig till minnes någon spelning som jag har haft höga förväntningar på och blivit gruvligt besviken av heller. Men jag hängde med sällskapet och kollade på D-A-D på Wacken 2009, hade aldrig hört dem tidigare. Vilket fruktansvärt uselt band. Basisten och hans raket-bas? Avgå.

Vilket är ditt mest minnesvärda festivalögonblick?
När jag vaknade upp i tältet efter första natten på Metaltown 2011 och låg i en decimeter vatten. Det var sista gången jag tältade på festival.

Vilken är den märkligaste festivalhändelsen du haft ynnesten att uppleva?
När jag blev uppdragen på scenen av Ralf Gyllenhammar under Mustasch spelning på Bråvalla förra året. Ralf ville låna kameran när jag stod i fotodiket och jag räckte upp den till honom. Men han ändrade sig och drog upp hela mig istället. Plötsligt stod jag mitt på scenen med Mustasch och försökte knäppa några vettiga bilder (se dem här), smått skakig i benen. Kul att få en kort inblick i festivallivet från den andra vinkeln.

 

Mikael Mjörnberg

Vilken är den bästa festivalspelning du någonsin bevittnat?
Tool på Hultsfredsfestivalen 2001. En sådan där magisk spelning vars mystik fortfarande kan få mig att rysa av välbehag. Gruppen var aktuell med skivan ”Lateralus” och uppträdde på en scen som delvis badade i mörker med fantastiske sångaren Maynard James Keenan som en siluett framför en videoskärm långt bak på scenen. Det inte bara lät förträffligt, det såg helt formidabelt ut dessutom.

Vilken är den sämsta festivalspelning du någonsin bevittnat?
Lou Reed på Hultsfredsfestivalen 2006. Man ska inte tala illa om de döda, men fy fan så jävla rövdåligt det var. Släntrande upp på scenen i mjukisbyxor och linne fick ett totalt oengagerat skrälle till rockinstitution (med god hjälp av ett otight kompband) en redan tunn publik att bli ännu tunnare. Den enda som tycktes få ut något som helst av värde ur konserten var Leif Pagrotsky som med bar bringa nickade med från en position långt bak.

Vilket är ditt mest minnesvärda festivalögonblick?
I sin introduktion till Only For The Weak på Metaltown 2010 skojade In Flames frontman Anders Fridén om att det var dags att riva stället. Inför en smärre pyroteknisk bomb i låtens slutskede (4.05 in i klippet nedan) gastade han dessutom ”piren står fortfarande kvar min vänner, gör ert jobb!”. Och studsade upp och ner genom hela låten var just vad 20 000 överlyckliga fans gjorde. Ironiskt nog blev sångarens önskan uppfylld. Göta Älvbron precis intill började gunga så pass mycket att festivalen tvingades byta lokation påföljande år.
Jag var där. Jag studsade. Det vore lögn att säga att det inte känns ganska bra att ha varit med när historia skrevs.

Vilken är den märkligaste festivalhändelsen du haft ynnesten att uppleva?
Mycket märkligt har hänt under alla de år festivaler har varit sommarens självklara sysselsättning, men märkligast av allt var nog den gången (när sällskapet fortfarande tältade i militärtält) när det mitt i natten plötsligt satt en spritt språngande naken karl i tältet och insisterade på att han bodde där. Att det var hans sällskap som hade tältet. Han vägrade avlägsna sig. Jag somnade. Andra dealade med problemet och på morgonen var han borta.

 

Victoria Manfred

Vilken är den bästa festivalspelning du någonsin bevittnat?
Förra året var jag på Dans Dakar och såg Die Antwoord. Det var helt sinnessjukt röjigt och mäktigt på alla sätt och vis. Precis innan dem spelade Burka Som Sistema och jag har då aldrig varit med om mer svängig dansfest än denna. Det enda som möjligtvis kan toppa detta var DeadMau5 spelning på Peace & Love 2011. När jag – trots ett 1 cm djupt sår i foten – dansade mig genomsvett.

Vilken är den sämsta festivalspelning du någonsin bevittnat?
Bob Dylan på Peace & Love 2011. Jag och mina vänner var så otroligt peppade på att se denna livs levande legend och hade till och med varit avhållsamma med ölen för att verkligen kunna uppleva spelning till 100%. Till vår besvikelse mumlade han sig igenom hela spelning, vilket gjorde det HELT omöjligt att avgöra vilken låt som spelades. Besvikelsen var total och jag och mitt crew gick och satte oss på en bar och drack den där ölen istället.

Vilket är ditt mest minnesvärda festivalögonblick?
Jag och min bror sittandes i en kullerstenstrapp på Riddarholmen. Framför oss var vattnet med båtarna och ovanför var solen. En lätt bris som var så där varm som vinden bara kan vara på sommaren. Bakom oss – Kygos milda houseversion av Marvin Gayes Sexual Healing.

Vilken är den märkligaste festivalhändelsen du haft ynnesten att uppleva?
När en kompis gjorde ett hål stort nog för sitt huvud i ett gult bastparasoll och spenderade en hel kväll iklädd detta. Han såg ut som en stor kyckling utan vingar. Det var märkligt och roligt på samma gång.

 

Håkan Kjellgren

Vilken är den bästa festivalspelning du någonsin bevittnat?
Nästan omöjligt att sålla bland hjärnspåren, men på Roskilde 2000 fanns en hel del mumsigt på menyn. Bland annat ett isländskt band som såväl hajpen som en pålitlig kompis talat sig varm om, men som jag, mer eller mindre medvetet (för möjligtheten att få ett potentiellt magnifikt första-möte med dem livs levande live), låtit bli att lyssna in mig på. Jag var lite otålig och tjatade nog lite på mina vänner K och O att vi inte fick missa detta band, men till min någorlunda irritation tyckte de att det verkade betydligt mer lyckat att ligga i varsin sot kudde i chill-out-tältet och dra i sig syrgas…
Jag gav upp, lämnade mina kamrater och deras slangar och traskade själv iväg och kollade på Sigur Rós. Jag minns den som alldeles rysligt bra och snudd på perfekt, även om det kanske inte var den alldeles ultimata spelningen – tiden på dagen och scenen låg den exempelvis lite i fatet. Men den satte, om inte en milstolpe, så i alla fall en ordentligt vässad gitarrstråke tjång mitt i mitt musikmedvetande.

Lite synd om mina kompisar som missade det, men jaja – de fick ju i alla fall lite luft…

Mewligtvis skulle jag, om vi nu ska snacka konsertlig fulländning, ställa Mews spelning nästan på dagen tio år senare, på Peace & Love 2010 jämte islänningarna överst på konsertpallen.

Vilken är den sämsta festivalspelning du någonsin bevittnat?
Samma svårighet med minnet här… om inte en ännu större svårighet: för de dåliga festivalspelningar en hamnat på har det ju varit väldigt enkelt att bara traska ifrån. Eller, om en nu bestämt sig för att genomlida eländet (eller fått betalt för att göra det) så har minnena från dem med samma enkelhet förpassats längst bak i minneskön. En konsert som jag emellertid minns… att jag inte minns, annat än hur erbarmligt sömnig och evighetstråkig den var, var den med Lou Reed på Hultsfredsfestivalen för något decennium sedan.
Må han vila i frid, och med all respekt för alla som med all rätt sörjde den store Reeds frånfälle förrförra året – men jag dödförklarade honom nog redan där och då, på en torr och solig sommareftermiddag 2006.

En annan spelning vars sugighet jag minns nästan med förtjusning är Scorpions, som avslutade Sweden Rock Festival 2007. Ungefär samtidigt som Klaus Meines visseltoner i Wind of change skar in i min hjärna som en ostämd rostig kniv sa en bilburen kollega från samma stad som jag att han skulle åka hem. Jag följde med, för att aldrig mer återkomma till festivalen (än så länge).

Vilket är ditt mest minnesvärda festivalögonblick?
Att sitta och bajsa på en alldeles riktig toalett, i en ruskigt fin stuga där jag och fotografkollegan kamperade under SRF 05, längst ute på en udde, fem minuters gångväg från festivalområdet, med en spegelblank Hanöbukt utanför fönstret och tonerna av Styx Come sail away seglande hur klara som helst från stora scenen fram till mina öron – okej, nu hänger kanske inte Styx på översta grenen i min musikgran, men fan om inte det ändå var det bästa av åtminstone, typ, tre världar… Ja, det var nog trots allt bättre än alla de roliga sammanstötningar med mer eller mindre nogräknade kändisar en stött på under festivalåren. Speaking of which…

Vilken är den märkligaste festivalhändelsen du haft ynnesten att uppleva?
Får jag svara med en hel bok? Hur välja…? Tja, en sak som kanske inte är så märklig är att många av de märkliga festivalupplevelser som ligger överst i minnespåsen råkar ha någon slags möte-med-Lassie-dimension. Kan den märkligaste ha varit när det var så ont om stjärterum på pressområdet på Hultsfred att Scissor Sisters-sångaren Jake Shears fick sitta i mitt knä för att genomföra en intervju med fanvetvem (Kan det ha varit med Sveriges Radio? Ja, det var inte med mig i alla fall).

Eller var det när jag traskade grusvägen fram, minding my own (eller kanske snarare mitt jobbs) business på Sweden Rock ett år, och plötsligt hörde Mustaschs sångare/spilevink/front…mustasch Raffe Gyllenhammar vråla ”Där är du!! Nu ska du få stock, din jävel!” för att i nästa stund ha honom frenetiskt juckande mot min höft som vore han en brunstig bullmastiff och jag ett gigantiskt gosedjur?

Nej, det märkligaste är nog ändå mötet jag hade med en tant på Roskilde ’01. Eller ”möte” och ”möte”… Då det här var på den medeltid då mobiltelefoner inte alltid var helt pålitliga (i synnerhet inte på stora festivaler) så hade jag och ett par kompisar en utvald samlingspunkt på festivalområdet. Denna plats var den stora sten, omgärdad av nio ungbjörkar som planterats i en ring till minne av de nio personer som året innan förlorade livet under den ödesdigra Pearl Jam-konserten nästan just där ett år tidigare. Här stod jag i godan ro och kisade mot solen när plötsligt en (i relation till gängse festivalbesökare) äldre kvinna med långt grått hår dunsade in i mig. ”Oh, sorry, sorry…” mumlade hon med sänkt huvud. ”Oh… no worries”, eller något liknande, fick jag ur mig samtidigt som hon fortsatte sin vandring runt björkringen, hela tiden med det gråa håret hängande från det sänkta huvudet, för att stanna upp vid vart och ett av träden, lägga händerna mot dess stam och mumla något. ”Åh vad gulligt; en tant som liknar Patti Smith som går runt och, verkar det som, välsignar minnesträden…” hann jag tänka, just som mina vänner dök upp. Timmen senare stod jag förväntansfull framför orangea scenen, där Patti Smith klev ut för sitt gig. ”Men vänta! Hon är ju klädd precis som den där tan… ten… som…”.
Joråsattööö…

Ricky Holmqvist

Vilken är den bästa festivalspelning du någonsin bevittnat?
Herregud så svårt! Det är ju näst intill omöjligt att omöjligt att svara på. Men visst finns det spelningar som etsat sig fast i minnet, medans andra faller i glömska väldigt fort. Det skulle behövas timmar och åter timmar att gå genom alla magiska festival-spelningar man bevittnat genom åren. Men ett minne som verkligen står ut är när Thåström något försenad kliver upp på Hultsfreds Hawaii-scen och ÖPPNAR med Staten & Kapitalet. DET minnet kommer leva kvar för evigt. Det är en av hundratals festivalspelningar jag skulle kunna skriva en novell om.

Vilken är den sämsta festivalspelning du någonsin bevittnat?
Det bästa när man är på festival är utbudet. En buffé av musikakter. Gillar man inte skiten som kommer från scenen man står vid, ja då knallar man vidare till nästa, eller nästa, eller nästa. Så jag har aldrig (vad jag kan minnas) genomlidit en hel spelning på festival. Och om jag nu har gjort det så har jag lyckligtvis förträngt den för länge sen.

Vilket är ditt mest minnesvärda festivalögonblick?
När jag var på min första festival. Hultsfred år 2000. Människorna. Stämningen. Pulsen. Jag kände att jag hittat hem. Från den dagen blev jag beroende. Det här var pusselbiten som fattades. Nu femton år senare har abstinensen stigit i takt med utbudet. När jag hör ordet sommar går inte tankarna till sol och bad. Nu tänker jag festival!

Vilken är den märkligaste festivalhändelsen du haft ynnesten att uppleva?
En av alla gångerna jag besökte Hultsfred så satt jag och en kompis backstage och drack..eehh..eehh.. importdricka med energidryck. Från ingenstans kom ett gäng herrar och slog sig ner och började snacka. En av herrarna så bekant ut. Rakad på skallen och ett sånt där långt skägg. Joodå, visst var det Queens Of The Stone Age. Trevligt? Ja! Märkligt? Mycket!!

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras