När jag såg vilka band Garageland bokat till årets första arrangemang tyckte jag först att det kändes som en väldigt spretig samling artister. Men vid närmare eftertanke fanns det ändå någon form av röd tråd, det känns som att alla band har något stråk av 80-tal över sig. 80-talsmusik som 80-talsmusik borde ha låtit kanske.

Först ut var It’s For Us. Trots att de gick på redan strax efter 20:00 var Debaser redan välfyllt. Postpunk med edge. Faktiskt det band jag var mest pepp på innan och de gjorde mig inte besviken. Band nummer två var Stilla Havet. Lite för poppiga för min smak kanske. Publiken var dock med på noterna, också en vass spelning. True Moon gick på som band tre. Då jag är vansinnigt förtjust i Vånna Inget har jag haft lite svårt att ta till mig True Moon. Bandet består till 50 % av samma medlemmar och det har varit svårt att inte stå och längta efter Vånna-låtar. True Moon är dock mörkare, bandet får större utrymme att skapa suggestiva ljudmattor i den här sättningen. Så jag får kapitulera, även True Moon håller mycket hög klass. Sist gick Riddarna på. Sångaren Edward Forslund var förra året med och hedrade bortgångne Chris Cornell vid en coverspelningstillställning. Sedan jag tog del av den spelningen har jag blivit medveten om släktskapet mellan Cornells och Riddarnas musik. Och det har gjort att jag har kunnat ta till mig låtarna i ännu högre utsträckning jämfört med tidigare.
Jag har tidigare tyckt att Riddarna ibland är lite för meckiga för mig, men på något sätt har jag lättare att ta till mig musiken när jag vet att Cornells ande är närvarande.
Live ger bandet alltid hundra procent, spelningen på Debaser var med andra ord både en fröjd för öra och öga.

Avslutningsvis måste jag passa på att hylla Garagelands fingertoppskänsla när det gäller att boka band. Ofta är det dessutom gratis entré före en viss tid, så tunn plånbok är inget skäl att stanna hemma. Se till att ha koll på deras event framöver!

      

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras