Nä, vilken dålig rubrik. Against Me! på Debaser Strand handlade om riktigt bra punk, det räcker väl med att konstatera det?
Och dessutom måste vi börja med förbandet The Dahmers.

Jag höll på att beskriva The Dahmers som unga och hungriga, men då de varit ett band sedan 2011 är det kanske inte rimligt att understryka ungdomligheten längre. Hungriga tycks de dock fortfarande vara, konserten kändes som en rockig energiexplosion.
En mycket bra början på kvällen.

Against me! har en betydligt längre historia, bandet bildades i slutet av 90-talet.
Från början var spelade bandet ganska rak punk, med låttexter som kunde handla om att slå sönder imperialistiska företags skyltfönster. Relativt tidigt utökades repertoaren, de började släppa akustiska låtar. Akustisk punk kanske kan låta som en motsägelse, men det gick att behålla punkens energi trots avsaknaden av el. Med tiden blev texterna mer självreflekterande, i låten I Was a Teenage Anarchist ifrågasätts exempelvis hur äkta punkrörelsens normlöshet egentligen var. I början av 10-talet kommer ytterligaren en tvist, då vokalisten inledde en könskorrigering och så småningom tog namnet Laura Jane Grace.
Korrigeringen fick också utrymme i bandets texter, i exempelvis True Trans Soul Rebel.

Så bandet har en lång historia och under spelningen på Debaser plockades låtar från hela karriären upp. Upprorisk punk, inlevelsefulla akustiska låtar och transaktivism. Kanske är det just mångfalden som gjorde att spelningen blev så bra, som gjorde publiken så engagerad. Just för att visa att kärleken till bandet består, trots de transformeringar som genomgåtts.
Och den kvarvarande känslan från spelningen var att punken kan vara upprorisk, spretig och inkluderande trots allt.

              

Om skribenten

Martin Wilson

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras