Refused
Bråvalla
2015-06-27
Jag ska vara ärlig och säga att jag är en Refused-noob. Jag har lyssnat mycket på nya skivan – som jag gillar skarpt – och mycket på Dennis Lyxzéns andra konstellationer. Men som kollega Holmqvist skrev häromsistens: ”Jag vill höra urkraften i New noise. Jag vill blåsa bort som ett höstlöv”.
Och till slut kommer den, New noise. Efter att Dennis Lyxzén tillägnat den åt Zara Larsson och alla kvinnor. Han nämner faktumet att det mest bokas män till festivaler och jävligheten i att tre våldtäkter anmäldes på Bråvalla natten till fredag. ”Krossa patriarkatet, krossa snutstaten!” skriker han innan det legendariska gitarrplocket river igång.
Bilden av Refused som bara ett återupplivat och inaktuellt 90-talsfenomen får sig en törn. Jag själv får gåshud.
Det finns förresten en hel del godis innan New noise också, nya skivan ”Freedom” representeras av Elektra, Dawkins christ och Francafrique – där bara sistnämnda inte svänger fullt lika mycket som på skiva. Även Liberation frequency låter fantastiskt bra. I övrigt – man behöver inte ha koll på alla låtar för att fatta hur bra det är.
Det finns mycket att fira den här kvällen. Förutom att det är min första Refused-konsert så påpekar Lyxzén att det är exakt 20 år sedan Refused spelade i Norrköping sist, dessutom fyller gitarristen Kristofer Steen år och det är releasedag för nya skivan (i fysiskt format får man anta då, eftersom den legat på Spotify i snart en vecka).
Det är ett taggat band alltså. Lyxzén hoppar ut i publiken redan i fjärde låten och David Sandström slår för kung och fosterland bakom trummorna. Mattias Bärjed (Soundtrack of our lives) som hoppar in i livesättningen hanterar hardcoregitarren med bravur.
Refused are fucking dead? Nej, det är ett i allra högsta grad levande band som står på Bråvalla-scenen.
