Krig, accelererande miljökatastrofer och väskförbud. År 2023, vilket skitår. Men också ett fantastiskt år, ett fantastiskt musikår. Det har blivit dags att presentera Drefvets traditionsenliga 100-lista.
Lite hårt, lite soft. Lite snabbt, lite långsamt. En finfin blandning av melodier. The Beatles sista (?) banger – och 99 låtar som är ÄNNU bättre. Håll till godo!
☆
1. Boygenius – Not Strong Enough
Superband bla bla bla. Phoebe Bridgers bla bla bla. Hyllningar världen över bla bla bla. En av årets bästa spelningar på Way Out West bla bla bla.
Tror poängen skulle gå fram om man lät det bara vara så enkelt som ovan. Men med Boygenius är det aldrig riktigt enkelt. Det är ändå imponerande hur stora de blivit trots att de just gjort sin grej och inte kompromissat. Det är också en otrolig utveckling från första släppen, där jag bland annat för några år sen såg dem på en avslagen spelning på Roskilde inför ett halvfullt tält. Numera är de närmast världsstjärnor som varit med på SNL och headlinear festivaler. Välförtjänt, minst sagt. Och Not Strong Enough är en jävla dänga helt enkelt.
❦
2. Solen – Lovikka
Det känns nästan som att Solen inte kan göra fel. De har hittat en perfekt nisch och ett sound som få, om någon, har i Sverige idag. Det där vemodet, de där gitarrerna, sången och texterna från Erik Hillborg osv osv. Finaste stunden på nya skivan är enligt mig Lovikka. Och kanske allra finast och mörkast, textraderna: ”vaddå, vill du göra slut?! Bussen går om 37 minuter”. Det är nåt bob hundskt över det, à la Helgen v. 48. Trist, sorgligt, vardagsrealistiskt. Det känns varje gång.
❦
3. Depeche Mode – Ghosts Again
Ett av årets mest ångestladdade ögonblick (åtminstone i musiksammanhang, annars skulle livet varit lite för bra om det inte var värre än så) var på Primavera. De hade lyckats med den värsta tänkbara krocken, för mig i alla fall. Depeche Mode har fyllt festivalen till bredden med folk, men halvvägs in börjar världens bästa Alvvays. Ett band jag aldrig sett och frågan är när nästa chans ges. Och hur kul är Depeche egentligen? Eller hur? Well, de var sviiiinbra. Och lagom till man var tvungen att lämna spelningen för att hinna till Alvvays drar de igång den här jävla dängan. I sin enkelhet är den helt magnifik. En enkel synthslinga som bara bygger upp låten bit för bit till ett suveränt crescendo. De kan än, de gamla stötarna!
❦
4. Christian Kjellvander – We Are Gathered
Även om skivan ”Hold Your Love Still” kom relativt sent så kändes det direkt att den här skivan var en varm, trygg fleecefilt som svepte om en. Christian Kjellvanders fantastiska röst har med åren fått en pondus som få om ens någon i detta land kommer i närheten av. Av alla huvudroller på skivan så var det för mig We Are Gathered som sken lite extra. En låt som spelats många gånger och som jag antar kommer få en självklar plats även i det nya året.
❦
5. Kite – Don’t take the light away
Det är större, svulstigare, fylligare än vad vi vant oss vid. Det är mer industrilokal än dansgolv. Kite visade 2023 att man fortfarande är ett band som kan slänga fram ess ur rockärmen. Var i hela friden ska detta sluta?
❦
6. Mia Maria Johansson – Luft
En av förra årets bästa låtar var Smile av Snake. Vid mikrofonen då fanns Mia Maria Johansson och det är även hon som sjunger en av årets bästa. Låten Luft från fullängdaren med samma namn. Om att ha kommit över någon, men ändå inte.
❦
7. Jennie Abrahamson – Om du vill gå
Skönsjungande sångskaparkvinnor med väna röster finns det numera legio (nåja – några stycken i alla fall) i vårt land. Men det finns fog för påståendet att Jennie Abrahamson är lite av deras musikaliska anmoder; den låtskulptör (en av Sveriges främsta!) som inspirerat, som visat att det är möjligt att göra fantastiska mästerverk med denna typen av röst som verktyg. Lite som en svensk Kate Bush. Och när Abrahamson nu (som så många andra) tagit steget från engelskan till modersmålet blir hennes genialitet om möjligt ännu tydligare – och i Om du vill gå fullständigt lyser den med känslostyrka. Den sköra bräckligheten hanteras så varsamt att den blir vrålstark; motsägelsens kraft knockar med en smekning på en tårad kind – och den perfekta renheten i den där höga tonen …! Omtankens och kärlekens utrymme i uppbrottets sorg. Det vackra i det sorgliga. Rysligt svårt att göra så här enkelt. Jennie Abrahamson gör det med mästerlig innerlighet.
❦
8. David Ritschard – Duplantis Blues
År 2023 var året då David Ritschard ramlade in i folkhemmet via ”Jills veranda” och ”Allsång på Skansen”. Även om Ritschard stundtals känns som “en elefant på spindeltråd” är träffsäkerheten när det gäller text och musik intakt.
❦
9. Benjamin Dakota Rogers – Maggie
Efter att ännu en gång suttit och slöscrollat på tiktok som så många gånger innan så fastnade jag.
Nej det var inte någon som gjorde något spektakulärt, det var inte ett recept jag fastnade för. Det var en låt. Det var en röst. Det var en känsla. Det tog inte många hundradelar innan jag var inne på spotoify och letade efter låten. Och jodå, den fanns där. Äntligen kom något gott ur detta ändlösa tiktok-scrollande.
❦
10. Beach Fossils – Don’t Fade Away
Det är några av de där gamla Brooklyn-banden från tidigt 10-tal som övervintrat och fortsatt levererar. Beach Fossils är verkligen ett av dem. Nya skivan ”Bunny” är en av de bättre de släppt. Och skivan är full av kanonspår, så det är svårt att välja en favorit. Men Don’t Fade Away sticker ut. Det låter fortfarande Beach Fossils, med sina ”jangly guitars”, som man väl säger ibland, i moll. Lika bra som alltid!
❦
11. The Smile – Bending Hectic
Herrarna Thom Yorke och Jonny Greenwood (med framförallt sina Radiohead-medlemskap men också gedigna solokarriärer och andra bandkonstellationer på sina cv:n) tycks ha hittat ett ordentligt flow tillsammans med trummisen Tom Skinner. The Smile såg dagens ljus (eller heter det ”hörde dagens ljud”?) för bara ett par år sedan, men redan nu (det vill säga om ett par veckor) kommer trions andra album, ”Wall of Eyes”, från vilket vi redan bjussats på ett par spår. Det första av dem var Bending Hectic, som såväl bygger upp förväntningar om både utveckling och kvalitet som den bjussar på försäkran om The Smile är en solid enhet, med ett eget tydligt liv. Och kanske kan den till och med, i sin struktur, symbolisera hur dessa tre skapare låter sig utvecklas: låten börjar i ett suddigt sammanhang, med sprida ljud; så samlar de ihop något fragmentariskt och smått osammanhängande; det är medvetet trevande, och de hittar det som låter rätt och fångar det; plockar svävande tonflagor ur luften, pusslar successivt ihop dem; det växer till en tydlig låt med olika delar men ändå väldigt tydlig röd tråd och till slut briserar det ut i ett härligt (och för dessa låtskapare osedvanligt generöst tilltaget) distmuller.
Och hela tiden märks medlemmarnas karaktäristiskt framåtsträvande önskan att alltid göra något nytt, något annat. Och i den här Smile-formen, med Skinners rytmik, lyckas Yorke och Greenwood rentav ”göra något annat” på ett, ja, annat sätt än i Radiohead, utan att förlora något av sin personlighet. Kanske kommer den rentav ännu mer till sin rätt, då kompetens och känsla här når sin perfekta förening. Den återkommande frasen ”I’m letting go of the wheel” kan nog låtas stå för vad det handlar om även på detta metaplan: de här tre musikmästarna kan vara trygga i sin förbluffande förmåga; släppa ratten och låta ekipaget dra iväg hur det vill – så hamnar de, och låten, precis där de ska!
❦
12. Sluta Ljug – Skuggorna kommer
Många har lite kluvna känslor när det kommer till covers, men jag är själv för. Jag tycker att det går att betrakta bra låtar som pjäser som förtjänas att sättas upp på nytt. Det kan tyckas svårt att ge sig på en låt som är så pass bra i original, Cortex går ju liksom inte att överträffa. Hurula har dessutom gjort en riktigt vass version i någorlunda närtid. Så vad tillför då Sluta Ljug? Jag kommer att tänka lite på norsk black metal. Inte för det musikaliska då, utan för norrmännens desperata försök till autenticitet. Genom att smörja in sig med kadaver, blod och sot försökte de eftersträva äkthet. Ibland lyckades det, ofta blev det fånigt. Sluta Ljug låter då inte som ett black metal-band, men det är äktheten i ångest som uppstår när skuggorna kommer som gör den här låten.
❦
13. Dina Ögon – Oas
Jag hade som nyårslöfte inför 2023 att vidga mina musikaliska vyer. Jag skulle lyssna på musik från främmande språk. Hitta nya världar, nya kärlekar. Men Dina Ögon visade varför min kärlek till svensk popmusik är så stark (även i år).
❦
14. Avantgardet – Glasgowkyss
Aldrig någonsin tidigare eller senare har väl Nybro varit mer New Jersey än såhär. När Avantgardet får till sånt här Springsteenskt sväng så är det en fullkomlig omöjlighet att hålla sig från att gå totalt bananas. Och med Sir Rasmus som självklar frontman så är det bara att höja vit flagg och börja dansa. Igen. Avantgardet har gjort det igen.
❦
15. Nicole Sabouné – Stop Loving Me
Hur ska vi kunna sluta älska Nicole Sabouné när hon släpper den här typen av låtar? Inte samma attack som under artistens tidiga karriär, men vilken rymd! Storstilat, storslaget och storartat. Sabouné är inte klar här heller, hon har hintat om att hon ämnar försöka få med nordafrikanska influenser i nästa musikaliska projekt. Om något sådant släpps under 2024 kan ni vara säkra på att återfinna Sabouné på nästa års lista, det låter superintressant.
❦
16. Middle Kids – Highlands
Middle Kids är ett band som liksom flyger under radarn. De släppte en av årets bästa skivor 2021 med ”Today We’re The Greatest” men de har aldrig riktigt nåt den där statusen som de förtjänar. Nya skivan, ”Kismet”, kommer i februari, men de har redan hunnit släppa några singlar, där Highlands är en riktig indiedänga. Det får en att verkligen se fram emot skivan, gissningsvis hamnar den högt upp på årsbästalistan för 2024.
❦
17. Caroline Polachek – Bunny Is a Rider
När den här låten släpptes som singel i somras insåg jag direkt att den sannolikt skulle bli ett av mina bidrag just hit. Men så är det inte alltid när den här listan ska ta form – jag får erkänna att jag (och säkert många andra musiktyckare med mig) sneglar på andra musiktyckare för att få uppslag till lyssning. Inget konstigt alls, egentligen. Och jag gör det självklart även när det är dags för årsbästalista – mest för att se till att jag inte råkat missa något alldeles uppenbart mästerverk på grund av att jag suttit inlåst i min egen lilla lyssnarbubbla. En kul grej jag nu upptäckte vid min dylika listrekning var att Caroline Polacheks senaste album var representerat så gott som överallt. Ännu roligare var att typ alla hade valt olika låtar från plattan – vilket säger en del om vilket fantastiskt alster det är. (Ja, sedan Chairlift 2016 nådde pistens topp och monterades ner har Polachek verkligen gått från klarhet till klarhet, och om jag skulle dristas lista årets bästa album, så skulle hennes andra solofullängdare ”Desire, I Want to Turn Into You” hamna farligt nära toppen.)
Vad gäller mina öron så föll de nu först – och därmed sannolikt också främst – för Bunny Is a Rider (men hade någon annan låt från ”Desire …” nått dem först, så är det inte omöjligt att det i stället varit den jag skrev om just nu). Här lyckas med konststycket att blåsa ordentligt med liv i det väldigt nutida sound som annars präglas av den moderna strömfårans fäbless för plastigt själlös tiktok-hiphop tråkpolerad till förbannelse och fylld med patologiskt pseudoporrig zombiekonsumism. Att hon fixar detta beror på att hon inte bara har en genial känsla för komposition och melodier utan också för just produktionen, där hon exempelvis ser till att använda autotuning väl avvägt och som ett instrument snarare än en intressedräpande tillrättaläggare. De ganska statiska och stötiga verserna hanteras därtill med en lekfullhet som sedan låter henne blomma ut i en refräng som är varsamt groovig och där hennes personliga och ytterst kompetenta röst får skönjas alldeles lagom subtilt. (Och vad/vem Bunny sedan är, och i vilken grad hen är en rider, verkar det som att man får bilda sin egen uppfattning om.)
❦
18. Nicole Sabouné – Where Did You Go?
Ha! Nu lurade vi er att tro att ni kanske skulle behöva vänta ett helt år för att få ytterligare ett Sabouné-alster årsbästalistat – men nu råkade det vara så att vi inte pallade inte hålla er på halster i mer än ett par låtpunkter i den här listan. För Where Did You Go? utgör ytterligare ett fenomenalt ”Kismet”-utdrag. Ett igångsmygande lick invävt i en inlockande synthmatta ger låten genast en filmisk klangbotten med virvlar av Cure-mörker, och det tuffar sedan på i ett härligt medryckande driv och med klösig sång, som direkt gör Where Did You Go? till en av numera ordentligt många Sabouné-klassiker; den står stadigt på egna ben men fotfästet är alltjämt otvivelaktigt Nicol…esque.
❦
19. Built To Spill – Gonna Lose
Den gamle lo-fi-nestorn Doug Martsch har för vana att bygga om sitt Built to Spill mellan varven (ja, närmare bestämt till varje ny platta). Den här gången är det (alltjämt) en trio, där nu Melanie Radford basar vid basen och Teresa Esguerra håller takten vid trummorna. När jag såg bandet på Debaser Strand i Stockholm i våras kände jag stundom att en fjärde medlem, den där andra gitarren, inte hade skadat. Det är alltså på gott och ont som den sparsmakade sättningen sätter prov på Martschs låtsnickrande – för det kräver att han knåpar ihop gitarrpartier som tar ordentligt med plats. Och när det funkar så funkar det verkligen kalasfint, och på senaste albumet. ”When the Wind Forgets Your Name”, funkar det sällan så väl som här i Gonna Lose – Martsch visar fenomenalt prov på sin förmåga att knyckla fram toner som orkar hålla upp en rocklåt; det där gitrarriffet, i all sin förnämliga skränighet, fyller ut perfekt och får faktiskt låten att kännas som en gammal klassisk BtS-stänkare som funnits med sen lo-fi-rockens Big Bang.
❦
20. Steget – Bäst vid halv fem
Stegets Matilda Sjöström har haft många järn i elden det gångna året. Turné med Nationalteatern, hjälpt till med Håkan Hellströms nya platta och inte minst släppt Bäst vid halv fem med just Steget. En hyllning till vänskap och till efterfester, är inte det bland det vackraste livet har att erbjuda? Och så blås på det, där har ni Bäst vid halv fem.
❦
21. Slow Pulp – Doubt
22. myie – Yours to Keep
23. Titiyo och Hurula – Längesen
24. The Staves – All Now
25. Ratboys – The Window
26. Toni Holgersson – Planterad i jord
27. Johannes Räihä – För fattig för en dröm
28. Billie Eilish – What Was I Made For?
29. Feeble little horse – Sweet
30. Mitski – My Love Mine All Mine
❦
31. Sarah Klang – Mercedes
32. Lars Winnerbäck – Nåt som verkligen är bra
33. The Japanese House – Sunshine Baby
34. Stilla Havet – Januariregn
35. Tiger Lou – Shitty Bushes
36. Beach House – Holiday House
37. CMAT feat. John Grant – Where Are Your Kids Tonight?
38. Vånna Inget – När Festen Slutar
39. D4vd – WORTHLESS
40. Fågelle feat. Thåström – Kroppen
❦
41. Albin Lee Meldau – Farväl
42. corook feat. Olivia Barton – If I Were A Fish
43. Irma Krook – Find Me
44. Fever Ray – Kandy
45. Bon Martin – Köpenhamn
46. Christian Kjellvander – Disgust For The Poor
47. Anna Ternheim feat. Johnossi – Heaven
48. Hannes Aitman – The devil Is Creeping Up On Me
49. Kvelertak – Likvoke
50. Fever Ray – Shiver
❦
51. Bottenviken – Jag kan skydda dig från allt
52. Raketklubben – Villagatan
53. Sufjan Stevens – Will Anybody Ever Love Me?
54. Kanaan – Orbit
55. Julia Frej – Still drunk on Christmas day
56. Dalmatin – Festival
57. Slowdive – Kisses
58. Virginia And The Flood feat. Siri Karlsson – RD Poison I
59. Tom Odell – Black Friday
❦
60. Asian Cowboy – Heartattack
61. Billy The Kid – Mixed Tape
62. Yikes feat. Lover’s Skit – Perfume
63. MOR – Circles
64. Viola Travels – Blonde Redhead
65. Jessie Ware – Free Yourself
66. Folke Nikanor feat. Annika Norlin – Stannar du kvar?
67. Corinne Bailey Rae – New York Transit Queen
68. Les Big Byrd – Mareld
69. Soccer Mommy – Here
70. Sibille Attar – Spring för livet
❦
71. Noname – Namesake
72. Feist – Love Who Are Meant To
73. Intensiven – En plats i helvetet
74. Lana Del Ray – A&W
75. Skraeckoedlan – Night Satan
76. PJ Harvey – A Child’s Question, August
77. Sweet Teeth – So Gone
78. Christine and the Queens – To Be Honest
79. Josefin Solberg – Paranoid
80. Timo Räisänen – Det sista du hör från mig
❦
81. Terra – Lilla liv
82. Ond Cirkel – Barriärer
83. Vit Päls – På nätterna drömmer jag
84. Miriam Bryant – Sarkofag
85. Veronica Maggio – Det kommer aldrig va över för mig
86. The Hives – Bogus Operandi
87. 7ebra – Lighter Better
88. I’m Kingfisher feat. Vilma Flood and Bebe Risenfors – Peer Pressure
89. Sarah Shook & the Disarmers – Backsliders
90. Gustaf Rasch – Pajazzo
❦
91. The Embassy – Violence
92. Jonas Lundqvist – Järntecken
93. Du Blonde – Message Delete
94. Gula Gången – Jag är överallt
95. Maggot Heart – Looking Back at You
96. Ghost feat. Patrick Wilson – Stay
97. Svart katt – 23
98. IDLES – Grace
99. Gossip – Crazy Again
100. The Beatles – Now And Then
☆
☆