Spelningar för 50 sittande personer fortsätter att rullas ut över landet. Hjältarna på Nomad gör sitt, likt förra sommaren. Bland de första ut var xx lovina och hon stod för en rejäl musikalisk överraskning.

Det var länge sedan jag blev så förvånad när jag tog del av livemusik, vi snackar bokstavlig tappade haka. Jag hade inte haft tid att läsa in mig så mycket på xx lovina, det kan delvis förklara det hela. Samtidigt finns nog inte så mycket ute att lyssna in sig på, det handlar om rykande färsk musik. Eftersom Lovina stått för en av de taggiga gitarrerna i Dolores Haze tänkte jag innan att det skulle kunna handla om rå rock. Än troligare kändes dock att det skulle vara ett elektroniskt projekt som lanserades, det var ju åt det hållet Dolores Haze drogs mot på sista/senaste släppet. Istället visade det sig snabbt att det som dominerade ljudbilden var sången. Och som den dominerade. Jag kom att tänka på Sinéad O’Connor och Dolores O’Riordan, vilket gjorde att upplevelsen blev väldigt stark. Inte för att musiken exakt påminde om nämnda artisters, men det var ändå samma känsla av vemod och energi. Det fanns också med rå gitarr och elektronik, men rösten var den som bar musiken.
Kanske kan det handla om att sången kom fram extra mycket på grund av att sättningen i coronatider blir minimalistisk, men jag hoppas verkligen att ljudbilden bevaras även i kommande släpp.