Inför spelningen var jag lite osäker på om det skulle komma något folk till Vasas Flora och Faunas spelning i Linköping. Spelningen dagen innan i Uppsala hade visserligen varit slutsåld, men jag var ändå lite orolig för att musiken skulle vara lite för smal för den östgötska publiken. Oron skulle visa sig obefogad, spelstället Backstage blev till slut precis lagom fullt.
Vasas Flora och Fauna är inte ett band som slår på stora trumman. När andra band deklarerar att de ska krossa patriarkatet eller rasera nationen, uttrycker Vasas Flora och Fauna en vag förhoppning om att få ”svika kommunen”. Det utan att övertyga dessutom. Mellansnacket är inte heller det så kaxigt direkt. När publiken jublar åt en utannonserad låt varnar sångaren Mattias Björkas för att det är olämpligt att glädjas för tidigt då det mycket väl kan hända att framförandet blir misslyckat. Den ödmjuka och till och med undfallande stilen ska dock inte ses som att bandet kompromissar med musiken. När väl mellansnacket ebbat ut och musiken tar vid är musikerna fullblodsproffs. Kluriga texter, vemodig klangbotten och lågmäld inlevelse gör Vasas Flora och Fauna till ett av de mer intressanta banden som är ute på vägarna nu. Se dem om möjlighet ges.
