Arkivbild: Martin Wilson

Kite & Värmekyrkan

Så då sitter man här igen och försöker plocka fram superlativ för att beskriva ännu en spelning signerad Niklas Stenemo och Christian Berg. När spelningen dessutom hålls i landets vackraste lokal, då blir det ju knappast enklare.

Har du aldrig besökt Värmekyrkan i Norrköping så kan man enklast beskriva den som en gammal nedlagd fabrikslokal med stora kyrkliknande fönster. Takhöjd som aldrig tar slut och en rymd i rummet som är majestätisk. Rykten gör gällande att självaste Thåström var imponerad av lokalen. Då kanske du förstår.
Där har vi alltså förutsättningarna för aftonen. Vackraste lokalen + mäktigt liveband.
Redan flera månader innan spelningen var sista biljetten uppköpt, så att säga att förväntningarna var höga är knappast en överdrift.

Jag har upplevt Kite en hel del gånger live nu. Klubbspelningar, festivalspelningar, Cosmonovaspelningar och aldrig lämnat med känslan att jag saknat nåt. Eller jo visst jag kan ha saknat nån låt, (kom igen varför spelas inte Ways To Dance oftare?) men det får man ta.
De senaste gångerna jag sett Kite live har jag upptäckt en ”förvandling”, tempot på spelningarna har dragits ner samtidigt som ljudlandskapet blivit otroligt mycket större. Lugnare men svulstigare, och i all ärlighet så passade de nya låtarna bättre i den skruden.
Jag minns när jag hörde Nocturne live första gången. Varken före eller efter har jag nog upplevt musik SÅ mäktig.

Jag trodde alltså att jag på förhand kunde veta hur även spelningen i Värmekyrkan skulle bli.
Men redan i öppnande Hopelessly Unholy får jag kasta alla förhandstips åt skogen.
Musiken är trimmad, den är uppskruvad och den är som klippt och skuren för en dansfest i en nedlagd industrilokal. Det känns i efterföljande Changing som att jag befinner mig på nån svartklubb i Ruhrområdet med en bas som dunkar i mitt bröst och en ljusshow som imponerar.

Det fanns inte i min vildaste fantasi att Kite skulle bjuda på en sån överkörning. Jag menar DEN versionen av Hand Out The Drugs är galenskap och genialitet i ett. Det ÄR en fysisk omöjlighet att inte ryckas med i stormen. Oavsett om det är nyare låtar eller gamla beprövade örhängen så har det skruvats, putsats, pumpats och trimmats för att se till att golv ska skaka och väggar vibrera. Nej jag trodde ärligt talat inte att en av mina favoritlåtar I Can´t Stand skulle kunna låta mer brutal och vital än vad jag redan hört. Jag hade visst fel där också. Kan publikfavoriten Jonny Boy verkligen få en ny tuffare skrud och fortfarande dra ner samma jubel? Jepp och check på den. Men..MEN..det finns väl inte en chans att Nocturne kan lyfta mer?
Vad tror du själv? Jag kom på mig själv flera gånger under spelningen att skaka på huvudet. En konstig komplimang kanske, men likväl en komplimang. För jag trodde ärligt talat inte att bra kunde bli bättre.
Jag är innerligt glad att jag hade fel. Jag är innerligt glad att Kite alltid blickar framåt.
Sveriges bästa liveband?
Ja varför inte?!
Efter en sån här uppvisning har jag inte ett enda motargument.