Fredagen (läs om den HÄR) hade redan varit en succé och lördagen ville inte vara sämre. Först ut var nya stjärnskottet Yaeger.
Yaeger har potential att bli nästa stora musikstjärna. Stil finns, hon blev utsedd till årets bäst klädda kvinna på ELLE-galan. En hit finns, Devil Mode borde bli årets sommarplåga. Och scennärvaro finns, se bara bilderna nedan.
Nia Archives tog vid. Rent musikaliskt hamnade träden i parken i svängning, men efter Yaeger kändes ett relativt passivt DJ-set som en nedgång i tempo. Hade en ljusshow funnit på plats hade det funkat bättre, men de svenska sommarkvällarna äro ack så ljusa. En uppgång uppstod dock när Saint Levant drog igång. Musiken var mångfacetterad, stråkar och blås och rap. Nånstans landade det väl i någon form av partyrock, samtidigt som det fanns ett vemod i botten. Inte minst på grund av att sångaren är palestinier. Kanske just därför kändes de glädjefyllda rockmusikinslagen än starkare. Trots att världen ser ut som den gör går det att spela svängig rock. Utan att för den skull glömma eländet.
Sen blev det pampigare, RAYE dundrade in med ett storband. Pampigt, men också skört. Speciellt när RAYE talade och sjöng om övergrepp. Eller så skört kanske det inte var, mer kraftfullt. Stryk skört.
Massive Attack stängde sedan lördagen. Jag brukar gnälla om att det är svårt att beskriva musik med ord och just Massive Attack är extra svåra att beskriva. Så jag tror jag låter bli. Fantastiskt fint var det i varje fall. Ska en låt lyftas är det väl Teardropps som dök upp bland extranumren. Magiskt. Så här såg kvällen ut:
