Releaseparty på Hus 7, Manuela Iwansson släppte nya Dark Tracks. Först ut var Geten, men kvällens självklara stjärna var Iwansson.
Först några ord om Geten. Många band tycks ha fattat tycke för 80-talet, vilket är lite svårförståeligt. Tro mig, 80-talet vill ni inte ha tillbaka. Rent musikaliskt finns dock en del att hämta och Geten plockar upp söt synth med den äran. Rart och stilrent framfört dessutom.
Kvällen tillhörde dock som sagt var Iwansson.
Jag är en av dem som tidigt fastnade för bandet Terrible Feelings och fortfarande saknar dem. Terrible Feelings hade Iwansson på sång och påminde lite i soundet om tidiga Hurula. Och det är inte så konstigt, för Hurula hade den goda smaken att plocka in Terrible Feelings-medlemmar som uppbackning när han gick solo.
Nå, under Iwansson solokarriär har jag hela tiden haft lite svårt att släppa Terrible Feelings. När fantastiska singeln “Dream Lover” släpptes tänkte jag att den var just..fantastisk. Men att Terrible Feelings ändå var snäppet vassare.
När Iwansson lirade förband till ShitKid imponerade hon stort, men i bakhuvudet hade jag fortfarande “Cold Eyes” ringande.
Nå. Nu var det emellertid som sagt var dags för släppet av Dark Tracks. Bandet höll högsta kvalité, nämnas kan bland annat att Henrik Palm skötte om en gitarr och att Paulina Mellkvist hanterade basen. Och framför allt exploderade Iwansson. Med en helgjuten fullängdare i ryggen levererades poppiga melodier med tyngd. Publiken krävde extra nummer och då inget sådant förberetts lirades “Boys of summer” en andra gång. Inte mig emot, det är en av 2022 års bästa låtar.
Så. Om ni inte har kollat upp Terrible Feelings än så gör gärna det. Men kolla framför allt upp Iwanssons Dark Tracks och missa för guds skull inte att se henne live om ni får chansen. Ni lär inte bli besvikna.
