När restriktionerna lyftes i våras högg jag självklart efter de konsertbiljetter som bjöds ut. Den allra första huggna biljett var till Carnita Molidas dragshow på TAKET. Ska en lockdown avslutas, ska den avslutas med stil.

Att gå på spelningar efter ett långt uppehåll är alltid emotionellt och efter en lockdown blir det förstås än mer speciellt. Jag blev lite tagen av att bara se Sergels Torg och Kulturhuset. Platser som brukar gå att ta för givna, men som jag nu inte sett på länge. Känslorna fortsatte sedan att stegras på Kulturhusets TAKET, där Carnita Molida intog scenen.

Musikaliskt handlade det om en larger-than-life dragshow med fokus på ett starkt kärleksbudskap. Bland låtarna som avhandlades kan nämnas Carolas Främling, Arja Saijonmaas Högt över havet och den kanske något mer oväntad Kärleken väntar av musikorkestern Kent. Dessutom tillkom en rad spanska schlagerhits som jag inte kunde identifiera på grund av bristande spanskkunskaper.

Bombastiska kärleksballader skulle kunna bli lite väl kitschiga för min smak, men den här kvällen funkade de utmärkt. Att bara få gå på en spelning var lite svindlande och någonstans blev jag också rörd och berörd av den kärleksbubbla som skapades där på taket. Och lite vemodig, bubblans hinna kändes redan då skör. När islamister marscherar i Afghanistan och nationalister flyttar fram positioner i Östeuropa går det liksom inte att ta den här typen av inkluderande tillställningar för givna. Jaja, en finfin kväll var det i varje fall.