Söndagar brukar kunna vara sega, men inte när Rosendal Garden Party får bestämma.
The Heavy dundrade igång dagen med rock och funk och soul. Sedan tog BCUC över, trummor som väckte dem som mot förmodan inte hade vaknat. De som inte kickade igång av dessa sydafrikanska trummor var sannolikt bortom all räddning.
Som akt tre gick The Cardigans på och då sjönk tempot. Något annat hade varit omöjligt. Kvalitén försämrades dock inte. Förstärkta med Moto Boy aka Oskar Humlebo serverade The Cardigans hit efter hit. Helt otroligt vilken låtskatt de sitter på. Om jag bara ska nämna tre låtar som framfördes på ett strålande sätt så skulle jag nämna Erase/Rewind, Lovefool och My Favourite Game. Långsammare tempo som sagt var, men vilka ljuvliga melodier.
En festival ska avslutas på ett coolt sätt och det finns väl ingen coolare artist än Grace Jones. Och när Jones börjar med en cover av Iggy Pops Nightclubbing blir det inte mycket coolare än så. Rent musikaliskt har jag nog hört bättre spelningar, men ingen slår Jones på fingrarna när det gäller stil och grace. Så här såg det ut:
