Med nya skivan ”Utopi” i ryggen intog Vånna Inget Debaser sista helgen i maj.
Jag hade knappt vågat lyssna på den nya plattan innan spelningen. När band betyder mycket för en finns alltid ett visst mått av oro är det kommer något nytt. Under spelningen gladde jag mig också åt att många av klassikerna lirades. När exempelvis ”Skuggor” spelades blev jag glad och tänkte att det kanske var bättre förr trots allt. Sen slog det mig att det faktiskt är en låt från nya skivan, första singeln. Och att jag trots allt lyssnade en hel del på den när den kom. Även om den nya skivan är något poppigare än tidigare alster, bildar de en finfin helhet med den tidigare låtkatalogen.
Ska jag nämna en ny låt till är ”80-talsbarn” en lågmäld potentiell sommarplåga. Den ligger sist på plattan och spelades mot slut av konserten. En perfekt känslosam avslutning på både en fin platta och en fin konsert.
Ps
Jag hade tänkt ut ett skämt i förväg. Bandet har gjort en supervärvning på bas och tagit in Christine Owman. Det gjorde att jag tänkte föreslå att bandet borde byta namn till ”The Mamas, the Papas och Joel Nevrup”. Men sen blev jag osäker på vilka som faktiskt var med den där helgen i maj. Så jag strök skämtet. Nästan.
Ds
