En allt mer globaliserad kultur har kommit att utvecklas under första hälften av 2000-talet. I framsätet sitter vi klistrade som trälar framför våra smartphones. Med dagens möjligheter att streama filmer och musik, spela onlinespel med vänner och lyssna på ljudböcker, har våra möjligheter att använda vår smartphone dagligen utökats allt mer.

Men, allt som glimmar är inte guld. Efter en snabb överblick av radiokanalernas topplistor upptäckte jag en total frånvaro av samhällskritisk musik. Till min förvåning verkar dagens artister snarare vara ute efter att ytterligare stärka sitt personliga varumärke.

När vi lämnas kvar med artister som inte gör mycket annat än att agera mjölkkor till globala storföretag, tycks det uppenbart den röda flamman gradvis slocknat allt mer. Av all förståelse förvisso. Jag menar, vem vill krossa kapitalet till Hello av Adele som kampsång?

Då tror jag Ebba Gröns Beväpna er passar bättre till att storma Riskdagen. Mycket av den glödande ungdomskulturen under den senare hälften av 1900-talet föddes nämligen ur en idé om möjligheten att förändra sin tillvaro. Då krossade man barriärer, och lät något nytt växa fram ur varje ny generation. Att utmana normer och skrivna regler. Vare sig det handlade om Guns’N’Roses provocering av den kristna värdegrunden, eller om Ebba Grön som chockade moralkonservativa Sverige med sina samhällskritiska låtar.

lemmySamtidigt märker vi varje dag hur åren går. Under året förlorade musikvärlden ikonerna Prince och David Bowie. Strax innan dess förlorade vi även Lemmy som objektifierade Rock’N’Roll. Tillsammans med resterande Motörhead skapade de rockklassiker som Ace of Spades.

Så nu skiter jag i allt. Kidsen får lyssna på sin popmusik. Själv lämnar jag revolutionära idéer och kamp mot snabba framsteg på online-roulette spel. En partner får jag väl försöka hitta på Tinder. Och när det kommer till nästa generations musiker. Ja, så länge de lär sig att bemästra autotune och hur man producerar ett snajsigt beat, så kommer de garanterat att komma långt.

Samtidigt har vi sett visst motstånd mot dagens skivbolagsgiganter. Jay-Z gick ihop med flera världsartister för att forma Spotify-konkurrenten Tidal. Men ja, att utveckla en ny mjukvara för att streama musik låter kanske inte lika revolutionärt som att gå med i Bolsjevikerna.

Men, nya tider föder nya tillvägagångssätt. Moderna och medvetna artister har faktiskt funnit en plattform i mitten av all individualisering som pågått under de senaste årtiondena. Från Beyoncés politiska meddelande genom sin musikvideo, till Radiohead som chockerar sina fans och följare genom att radera sina sociala medier, verkar det som att dagens artister har lite att komma med framöver.