Dag två inspireras av Ulf Lundells bokserie ”Vardagar”. Solen skiner även idag. Ekebergsletta är Österlen.
14:30 – Jag välkomnas in på festivalområdet av The Good The Bad and The Zugly. Det svänger riktigt bra. Stannar och lyssnar. Solen i ansiktet. Glöm inte att smörja dig! Det är än så länge idel glada miner. Turbojugends börjar bli fler och fler på området. Det finns anledning att återkomma till det. Se den här dagen lite som en berättelse.
Jag skriver allt eftersom. Jag får klara mig utan min fantastiska fotograf/guide Gaute idag.
Så håll till godo med shitty mobilbilder.
Om jag inte lyckas charma mig till några proffsbilder från någon av de fotografer som sitter bredvid mig här.
Jag har just nu ingen aning om hur den här dagen kommer bli. Vad jag däremot vet är att jag ser väldigt mycket fram mot att se Turbonegro, Sex Pistols & Frank Carter, Weezer och så kanske kanske Green Day (har fortfarande inte släppt den usla spelningen på Bråvalla 2013) och kanske några nya trevliga band att stifta bekantskap med.
Jag sitter här och lyser av stolthet då jag på alldeles egen hand lyckades ta mig till festivalen. Spårvagn och buss. Inga problem. Borde jag äta nåt?
17:15 – Strosade ett varv på området. Stannade till på Myles Kennedy. Han såg glad ut.
Gick vidare och köpte mat. Såg en snubbe (gubbe?) i Eldkvarn t-shirt. Sjukt ändå.
Fried chicken with parmesan fries. Den du. Gott absolut, men så in i helvete salt.
Avnjöt maten ståendes till Mr Kennedy. Han var lika glad nu. Varför var han så glad? Kanske för att han gjorde ljuvlig kärlek med sin gitarr. Han hade ett sånt där hånfullt leende, ett leende som sa ”kolla va bra jag är på att spela gitarrsolo”, jag tror inte riktigt han förstod att det var ett alldeles för långt solo.
När jag lämnade spelningen log han fortfarande.
Gick vidare mot Scream Stage (festivalens största) för att invänta stadens (typ) hjältar Turbonegro. Det var ändå en ganska så stor folksamling 30 min innan bandet skulle spela. Men så fort Myles Kennedys set var över känner man i marken hur folksamlingen kommer närmre och närmre. Som en hord elefanter galopperar över stäppen. Förväntningarna är skyhöga. Turbojugends-västar omringar mig.
Fick den briljanta idén att jag skulle stå ganska så långt fram. För det gjorde jag på Hultsfred 2001.
Kanske lika bra att erkänna nu att jag köpt öronproppar.
Första gången jag använder.
Okej jag erkänner (igen), det var ganska behagligt. Jag är väl vuxnare än vad jag vill erkänna. FAAN.
Så står de då där på scenen.
Turbonegro. (vill skriva det norska namnet, men det känns fel. Du får helt enkelt googla)
Öppningslåten Hurry up & Die river ner jubel.
Men jag trodde det skulle höras mer, att det skulle kännas mer. Det är egentligen inte förens en bit in i setet som det händer något. Allsången i City Of Satan är brutal och vansinnigt vacker. Därefter följer ett pärlband av klassiska deathpunk-hits. Vad sägs om Get It On, The Age Of Pamparius, Fuck The World och avslutande I Got Erection (med gästande Chris Pontius i silverstring, minns du han?).
Det är en låtskatt som få band i världen kan stoltsera med. Men det är nåt som skaver hos mig.
Jo jag vet att Herr Von Helvete inte är med oss längre.
Men det är så jävla synd att när bandet väl är på hemmaplan (typ men ändå ja) så är det engelska som hörs från scenen. Ingen av de andra medlemmarna adresserar publiken. Utan istället får vi ”Hello Oslo, how are you?”
Synd.
Men på det hela taget är det en riktigt bra spelning.
Festivalens bästa än så länge?
Ja men jag tror nog faktiskt det.
Det har blivit lite kyligare nu. Tagit på mig en tröja.
Fler moln på himlen.
Mindre sol. Faan ta dig Tomas Ledin.
Det ryktas om regn under kvällen natten.
Nästa must see är Sex Pistols & Frank Carter. De spelar om en halvtimme.
Därefter måste jag ju se Weezer såklart.
Faan va bra den blå skivan var.
De blev väl egentligen aldrig bättre än så?
20:16 – Jag är tillbaka. Fy helvete va kallt det har blivit. Sex Pistols & Frank Carter var otroligt mycket bättre än vad jag trodde de skulle vara. Herr Carter är ju en estradör av guds nåde. Han eldar på publiken, han höjer stämningen till bristningsgränsen och han rår om arvet som är Sex Pistols med vördnad och respekt. Det syns att han bär frontmansjobbet med stolthet.
Det är ju ändå ganska coolt att höra musik från ett av världens kanske viktigaste band.
Med originalmedlemmar också.
Herr Vicious och Herr Rotten får ursäkta, men det blir faktiskt väldigt vitalt och väldigt bra.
Man fattar vilken påverkan och inverkan dessa herrar haft på musiken när man hör och KÄNNER gensvaret från publiken i låtar som Pretty Vacant, God Save The Queen och självklart Anarchy In The Uk.
Det enda negativa jag har är att kvinnan som stod snett bakom var var en WOOHOO:are.
Varför WOOHOO:a hela jävla tiden?
Det kanske coolaste under spelningen var när Mr Carter startade en sjujävla moshpit (googla, jag orkar inte förklara nu) och själv stod mitt i den med mickstativ och allt och sjöng.
DET är punk!
Just det ja..Billie Joe Armstrong från Green Day gästade under Anarchy In The Uk..haha..DET var sjukt.
Om det blev jubel? Så det hördes över till Holmenkollen.
Green Day har väl aldrig varit punk? Eller? Nej de är ju mer ett popband.
Om du tror att den dominerande lukten på festivalområdet är öl har du fel, inte heller urin, inte heller kroppsodörer. Nej den doft som tränger genom allt här är…popcorn. Sjukt men sant.
Det är väldigt mycket fiskmåsar över området nu. Undrar om de kommunicerar med varandra på något sätt.
Att här, HÄR finns det mycket gotte att äta. Kom hit NU!!
Följde horden upp till Weezer direkt efter Pistolerna. Det var en väldigt kul spelning. De hade den minst sagt goda smaken att spela många låtar från den där blåa skivan.
Sångaren Rivers Cuomo ser mer ut som min gamla NO-lärare från högstadiet än en rockstjärna.
En frisk fläkt från allt corpsepaint, långt hår och nitar.
En skjorta, cardigan över och ett par bruna manchesterbyxor.
BOOM!
Det behövs inte så mycket mer.
Trodde ärligt talat inte jag skulle bli så glad att höra låtar som Say It A´int So My Name Is Jonas, Undone eller Holiday och självklart SJÄLVKLART Buddy Holly live.
Men herrgud det var en fantastisk promenad längs minnenas allé. Hoppas jag (vi) klarar oss från regnet.
Jag har inte ätit något sen där kycklingen. Är inte hungrig. Green Day snart.
Alla här i presscentret är tjenis med varandra.
Jag håller mig på min kant.
Vi mot dom.
Drefvet mot alla.
Packar ihop mig här från presscentret för att komma iväg snabbt.
Det är alltid en utmaning när alla samtidigt ska lämna området.
Om det här blir min sista post.
Så är jag antingen nedtrampad i busskön eller vilse i Oslo.
Oslo är en vacker stad.
Är det någonstans jag skulle kunna tänka mig att bli vilse så är det här.
07:46 – Ja du läser rätt. Morgonen efter. Men jag blev varken nedtrampad eller gick vilse.
Eller..såhär var det.
Bussarna som kör till och från festivalområdet SKA köras från och till Oslo Ess (stationen inte bandet)
men sommarjobbaren som körde just min buss från området igår kväll stannade någon heeeelt annanstans.
Lyckligtvis fann jag rätt väg till spårvagn (och rätt spårvagn) sen att jag gick åt fel håll när jag väl gick av spårvagnen är en annan historia.
Nu hemma. Nyvaken. Kroppen har börjat värka. Rygg och nacke framförallt.
Lider med de stackarna som vaknar upp i ett blött tält på en minst lika blöt festivalcamping idag.
Det krävs en hel del för att ta sig genom det.
Sen när började festivaler att hålla på i FYRA dagar? Vem klubbade genom det förslaget?
Regnet började falla när festivalen stängde. En fantastisk tur med vädret ändå.
Oslo är vykortsvackert även i regn.
Så hur var då Green Day? Absolut inte lika usla som 2013. Vad jag minns av den spelningen är att den var mer en afterski i Sälen än en rockkonsert på en festival. På 12 år har bandet vuxit upp känns det som. Sångaren Billie Joe Armstrong är en fantastisk frontman och bandet förstärkta av några extra musiker är en perfekt festivalbokning.
Man öppnar urstarkt och publikfriande med American Idiot, Holiday och Know Your Enemy och redan där är segern liksom klar. Det är vanvittig mycket folk. Folket sjunger, folket dansar, folket är lyckliga och jag fattar ingenting. Green Day? 2025? Men folket har talat. Det går absolut inte att snacka bort.
Jag får höja vit flagg. Det ÄR en superb bokning.
Det ÄR en figursydd avslutning.
Det ÄR en helt ok konsert.
Ni ÄR förlåtna.
