Falubandet Me The Tiger släpper ny singel, och jag kan inte låta bli att bli sådär barnsligt upprymd. Syntslingan, drivet, den exploderande refrängen. Jag ser mig själv le, jag ser hur jag dansar min alldeles för långa, alldeles för stela kropp till den här fantastiskt fina låten.

Bandet som släpper skiva till hösten har verkligen hittat receptet för medryckande elektronisk popmusik.

Me The Tiger är nåt stort på spåren. Om höstens fullängdare går i samma skepnad, då har bandet skrapat fram storvinsten. Det här är Kite på Redbull. Det här är Henric de la Cour på lyckopiller.

Det här är popmusik när den är som gladast, som mest Hubba Bubba-doftande fantastisk. Men visst finns smärtan och svärtan. Men den överskuggas av de blinkande neonljusen.

Det här är bra. Det här är löjligt bra. As We Really Are kommer spelas för en döende stad i förhoppning att väcka infrusna själar till liv.

Så ur askan från en Moskvakarta reste sig en tiger. En tiger som får oss att dansa och le.

Inte illa alls.

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg