Thåström
Annexet, Stockholm
2015-03-04

Nu när Thåström tycks sträva efter att bli så folklig att han brandar spritdrycker till försäljning på Systembolaget och gör myspysiga intervjuer med Jan Gradvall kanske man kan förvänta sig att han går åt det mer lättillgängliga hållet även på livescenen?

Glöm det.

Thåström är alltjämt en kompromisslös mullrande best som inte kan stava till publikfrieri. Så även den här turnépremiären i huvudstaden. Snarare är det nästan så att han gått åt andra hållet. Att han gjort sin liveakt ännu mer svårtillgänglig.

Inte så tillvida att han gitarrslaktar och skramlar sönder repertoaren. Thåström börjar bli gammal och är inte alls lika intensiv, eller för den delen skramlig, som han var för bara några år sedan. Men låtvalen är allt annat än lismande.

Istället läggs, helt väntat, stor vikt vid den nya plattan ”Den Morronen”. Inte mindre än sju av nio bitar från nämnda skiva luftas och konsertinledningen med Långsamt genom följd av titelspåret känns, well, ganska seg.

Bortsett från ett gäng kritiker med pretentiösa författardrömmar finns det väl ingen som tycker att ”Den Morronen” är en särskilt lysande platta? Snarare tycks många med mig gå med en känsla av att man hört det förut. Att Thåström gör samma sak igen fast lite sämre än tidigare.

Tyvärr är det exakt samma känsla jag får av den här turnépremiären. För lika lite som Thåström varierat sig på sina senaste skivor, lika lite varierar han sig i sin setlista när han nu återigen ställer sig på livescenen. Bortsett från låtarna från ”Den Morronen” luftar han i stort sett samma artilleri av melodier som han gjort under sina senaste turnéer.

Med en viktig skillnad. Han har skalat bort det som kan uppfattas som minsta lilla publikfriande.

thaannexetAlla vill till himlen, Fanfanfan, Du ska va president, Kriget med mig själv, Samarkanda? Allt sådant har fått stryka på foten. Istället är det en lång arsenal av vid det här laget invant muller som St Ana katedral, Dansbandssångaren, Nere på Maskinisten och Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce som gäller. Vi kan väl kort och gott konstatera att jag och Thåström inte riktigt delar uppfattning om vilka låtar som är bäst på hans skivor.

Men dåligt? Naturligtvis inte. Thåström är aldrig dålig.

Det må vara hänt att jag inte samtycker med låtvalen och att jag sett den åldrande gentlemannen i betydligt vassare form vid tidigare konsertmöten, men när det brinner, då brinner det något magiskt.

Den pulserande versionen av Främling överallt kan inte en enda själ i den utsålda lokalen ducka och när Thåström växlar upp i Alltid va på väg är det snudd på gåshud.

För att då inte tala om Imperiet-dängan Österns röda ros som är kvällens enda låt som hämtas från gärningar utanför Thåströms soloäventyr och samtidigt är undantaget som bekräftar regeln att han väljer bort allt som kan tänkas vara publikfriande. Den skiljer sig så markant från det övriga materialet att den blir snudd på oumbärlig.

För det är just det som är problemet. Lite för mycket av Thåströms låtval låter lite för mycket samma. Österns röda ros bryter av på ett alldeles fenomenalt sätt.

Det pulserande hjärtat i hela föreställningen är dock trumslagaren Anders Hernestam. Som en trogen och pålitlig hund som någon av lyteskomiska skäl valt att döpa till Rolf Lassgård sitter han lufsigt lutad över sina trummor och håller takten med sådan precision att bara hans insats är värd entrépengen. Oavsett låtval är han en klippa som får Thåström att glänsa.

Så länge leveransen är så pass precis som den är har jag svårt att ha några större invändningar. Även om hela den här konserten faktiskt mest känns som en lite tunnare upprepning av tidigare stordåd.

 

Setlist Thåströms turnépremiär 2015-03-04

Långsamt genom
Den morronen
Aldrig nånsin komma ner
Gräsfläckar
Främling överallt
Alltid va på väg
Dansbandssångaren
Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce
Nere på Maskinisten
Österns röda ros
Kärlek är för dom
Kort biografi med litet testamente
Slickar i mig det sista
St Ana katedral
Axel Landquist Park
Ner mot terminalen
——–
Brev till 10e våningen
———
Beväpna dig med vingar
Djävulen och jag
Kom med mig