En nära vän gick bort. Det fick King Romeo att tänka till och komponera ett konceptalbum med ett tydligt underliggande budskap. Livet är kort – se till att älska nu.

Jag trodde någonstans i min enfald att ”Hurry Up To Love” skulle vara en sådan där skiva som man spelar i lurar om natten. När dimman sänker sig över parkeringen utanför och skenet som kastas från gatlyktorna är lite sådär spöklikt. Det är sådan känsla på musiken.

kingMen nu sitter jag här vid köksbordet, men en klarblå himmel utanför rutan, luft som ser så där kristallklar ut och en sol vars vårstrålar värmer (om än lite för lite för min smak) och musiken talar minst lika starkt som i det nattliga scenariot.

Jag antar att det är att kategorisera som en styrka.

King Romeo var något annat en gång i tiden. Ett band som spände musklerna lite hårdare. Ville vara lite, för att inte säga ganska precis, som alla andra.

Jag gillar den här nya formen bättre.

Vill man kan man klaga på teknik och bristande arrangemangsförmåga när bandet förlorar sig i lite förlånga låtar och låter vissa partier leva alldeles för länge. Men det finns en drömsk känsla i den här popmusiken som jag inte kommer undan. En känsla som är väldigt smittande. Jag skulle nästan säga uppfordrande.

En känsla som faktiskt får skivans tema att kännas alldeles äkta.

När en nära vän till bandet gick bort började de reflektera över livet. ”Hurry Up To Love” och dess koncept blev lika mycket en hyllning till den bortgångne som en uppmaning till de som fortfarande finns med oss på jorden.

Livet är kort och dess längd ligger inte inom vår kontroll att bestämma över. Ta vara på de relationer ni har här och nu, man vet aldrig när det är över.

Precis den känslan lyckas King Romeo fånga i den här musiken.

Skynda er att älska. Gärna med den här orkestern som soundtrack. Det fungerar i alla tider och väderlekar.

 

 

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg