Jag vill tala direkt till mina kompisar i Golden Best-familjen; oförutseende Frej Larsson och spralliga JOY, roliga Simon Gärdenfors och de övriga i entouraget. Vi måste prata lite och försöka räta ut lite frågetecken jag har. Ok?

Ni vet att jag gillar er. Inte bara gillar. Ni gör bland den bästa musiken jag vet och inget får mig på bättre humör än att kicka igång dagen med er musik i öronen. Ni bjuder på spelningar som tveklöst alltid levererar mer än det går att förutspå. Ni är kreativa och vågar gå utanför boxen.

Fast nu måste jag på riktigt fråga hur det är ställt med er?
V a r f ö r tror ni att det är ok att stövla in i någon annans hem och ”göra en rolig grej”?! Att öppna upp sitt hem för en lägenhetsvisning betyder inte att vem som helst får använda det som fritidsgård eller hemkunskapslokal.

Jag känner mig som en besviken förälder, en mesig polare och arg tant.

Att krasha en högmässa under självaste påsken och leka Jesus är ett småkul grepp.
Men det drabbar inga privatpersoner.
När ni på nåt outgrundligt sätt tar er friheten att stövla in på en visning har ni tamejfan inte tänkt efter en enda sekund före.

Tänkte ni på mäklaren? Vad vet ni om vad hen varit med om tidigare? Att låta någon som är ensam försöka stå upp mot sju personer som vägrar lämna en visning – är inte schysst. Känner ni nåt ansvar för att hen ska känna sig trygg nästa visning? Ska det behövas vakter på visningar?
Förvisso skapar det massa nya jobb. Men ändå?

Och ägarna av lägenheten. Ni vet deras HEM som ni var i?
Vet ni att många tycker att det är urjobbigt nog med lägenhetsvisning för att det betyder att okända människor klampar runt i de rum man har sitt mest privata, där man känner trygghet, där man har gråtit ut sorg och skrattat sig trött. Där man planerat sina livsdrömmar!

Då tyckte ni att det var okej att gå in och steka omelett och röja runt där.
Ni får gärna tro att ni äger världen, och på många sätt gör ni det.
Men ni äger ingen rätt att ofreda någon annans hem.

Visst läser jag att ägaren inte är helt skakad. Jag tror nästan att jag är mer upprörd. Men det handlar om grejen.
Respekten – och vad andra idioter kan få för sig med detta i bakhuvudet.

Kompisar. Jag är besviken på er.
Jag må gilla er. Men jag gillar inte allt ni gör.

Skärp er.

Jag vill fortfarande veta v a r f ö r ni tycker att det är okej.

Jag vill också veta varför andra musikskribenter tycker att det är ett roligt tilltag.
Att kidsen hyllar det på sociala medier kan jag köpa.

Men inte vettiga vuxna.