graveyard-innocence-decadenceGraveyard
Innocence & Decadence
(Nuclear Blast, 2015)

Fyra skivor in i karriären börjar det bli ganska tydligt att Graveyard använder sig av ett finstämt recept när de kokar ihop sina fullängdare. Det bjuds på några korta och snabba munsbitar och några mustiga långkok – allt serverat tillsammans med en stor portion fuzz.

Man tappar inte hakan och ritar kors i taket när man sätter på ”Innocence & Decadence” alltså – men det gör mig inte så mycket. Det som bandet saknar i vidareutveckling väger de upp för i kvalitet. Till skillnad från band som Motörhead och AC/DC som har gjort samma skiva i 30 år så har inte Graveyard blivit trötta än utan levererar sin snygga 70-talsrock med energi och vitalitet.

Några av mina höjdpunkter på skivan:

Δ Too much is not enough är en släpig och bluesig halvballad med inslag av kör. En av de skönaste låtarna på skivan.

Δ From a hole in the wall kommer direkt efter Too much is not enough och är dess totala motsats. Skivans snabbaste låt har bland annat ett parti där Axel Sjöberg går loss på trummorna som aldrig förr och sång av återvändande basisten Truls Mörck (som ju även sjöng i Blue Soul på debuten). Grymt bra!

Δ I Far too close är det gitarristen Jonathan LaRocca Ramm som tar ton, för första gången i Graveyard. Kul! Han sköter sången med den äran.

Graveyard bjuder helt enkelt på ytterligare en välsmakande musikalisk måltid – och jag tackar och tar emot.