Kitok
Högdalens Skatepark alt. Highvalley Skateworld
Fredag 5 augusti, 2016

Hur ofta har du bara några hundra meter att gå till spelningen du så gärna vill se som är i förorten?
Alltså typ aldrig. Har aldrig hänt och kommer nog dröja länge innan det sker igen.

Hur ofta spelar Kitok på en skatepark i förorten?
Aldrig. Om vi ska tro hiphopstjärnan själv är det första gången någonsin och även en dröm.

Jag hoppas verkligen att Kitok, Magnus Ekelund,  är nöjd med sin spelning trots avståndet till publiken. Avståndet berodde i och för sig inte på nåt annat än att scenen var typ vid skålens kant. Vilket också blev påtagligt när ett gäng tjejer tog mod till sig och föll i groove precis framför scenen.
”Det är alltså såhär det känns att bli trettio – när jag såg att ni rusade fram var det första jag tänkte på att ni inte skulle falla ner.”, sa Magnus som tog den tredje nollan i mitten på juli.

Falla ja. Falla och resa sig. Det är inte bara skejtarna som gör det. Även Kitok har fallit och rest sig. Han har brottats med inre demoner och sjunger – självbiografiskt? – om kokobellona som navigerar innanför hans panna – ”jag fungerar inte sämre än nån annan jag har bara tilldelats en annan hjärna”.

Självbiografiskt är nog i och för sig nästan allt han skriver.

Jag följer Kitok på Instagram. Dels för att han har en skön humor men också mycket för att han vågar vara öppen om sitt psykiska mående. Nu ska jag inte på nåt sätt påstå att jag är insatt i honom som person, men det jag har kunnat läsa mig till så har han gått igenom, och gör säkert stundtals fortfarande, tunga perioder. Det vore orättvist av mig att försöka göra hans ord till mina, men kila in på Instagram (sök på Kitok) och läs tillbaka.

Han tar sig tid för de som skriver till honom. Oavsett om det handlar om att de tackar för hans bra musik, eller för att han pushar dom att våga ta tag i sina m. Framför allt andra som mått och mår som han gjort och gör. Han peppar. ”Kan jag kan du, kämpa och var stark.”

Jag hoppas att han förstår att han på det viset gör skillnad.

Spelningen då? Hur var den?
Den var riktigt bra. Så bra som den kan vara i en stor skatepark där 200-300 personer säkert känns rätt tunt. Men det brydde sig dock inte Kitok eller hans sidekicks om. Inte som de visade iallafall. De gav full energi hela vägen igenom.

Kitok körde när de andra föll i gropen runt omkring.

Precis som Kitok. Så reste de sig igen.

”Det här kamp
Kamp om att våga vara stark
Det här en orkan som kan ta sig in överallt
Det här är mod, krossa eller krossas”
(Halleluja).

Om skribenten

Malin Karlsson

Inkonsekvent och nyfiken känslomänniska med rötter i Skåne men livet i Stockholm. Ständigt lyssnande. Flitigt bloggande. Punkt.

Liknande inlägg