Jag såg Johnossi två gånger i somras. Två festivalspelningar. Bråvalla och Putte i Parken. Två spelningar som faktiskt gjorde mig besviken. John Engelbert och Oskar Bonde kändes mätta. Det var som vilken dag på jobbet som helst.

Sent i höstas tvingades bandet ställa in den planerade turnén pga av Bondes sviktande hälsa. Eller om man får vara så fräck och säga tack vare Bondes sjukdom, för den här vilan som bandet tvingats till har gjort att de fått tillbaks glädjen, suget att få spela. Och det märks. Jävlarihelvetet att det märks.

Man öppnar spelningen i Norrköping med Gone Forever. Jag tvingas hålla mig i. Vad är detta?? Så här överjävligt brutalt ska det ju inte vara. Sån här energi ska det ju inte vara. Det är så skramligt, så stenhårt, så frenetiskt, så tajt att jag bara ler.

Engelbert utövar sån tough love mot sina stämband och sina gitarrer att man nästan rodnar. Varje låt, varje ton, varje ackord framförs som om det gällde livet. Då tänker jag inte ens ge mig in på Oskar Bondes stackars trummor. Jag har nog aldrig tidigare sett en trummis hamra så hårt på sitt trumset. Så dundrar det i allas bröstkorgar också.

Det blir näst intill en greatest hits-spelning i Norrköping, då gruppen givmilt delar med sig av låtar från de fyra album man gett ut. Och det blir en absolut fysisk omöjlighet att plocka ut höjdpunkter. Jag kan inte säga att den låten var bäst, eller att den låten höjde sig. Gör såhär istället, sätt på en valfri Johnossi-låt skruva upp volymen och basen på max. Då börjar du närma dig känslan som låg som en London-dimma i lokalen.

Avslutande What´s The Point hade mer kraft än landets alla valborgsraketer och alstrade mer värme än alla majbrasor gemensamt. Ändå var den låten inte den som exploderade hårdast eller mest. Into The Wild, Roscoe, There´s A Lot Of Things To Do Before You Die, Party With My Pain osv osv osv. Bara att välja en.

Har jag då gett dig ett litet hum om den energin bandet visade?

Får du möjlighet att se Johnossi under denna turné, missa för guds skull inte den chansen. Jag är innerligt glad och tacksam att jag fick se bandet i den här formen.

Välkomna tillbaka Johnossi

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg