Medryckande popmusik med influenser från..ja varifrån egentligen? Det var en av frågorna som dök upp när jag lyssnade genom senaste skivan ”The Sharkness”. Du vet när man hör musiken och tänker att det hade varit sjukt intressant att slå sig ner med bandet man lyssnar på och ställa en massa frågor.

Sagt och gjort, typ. Det fick bli frågor den digitala vägen. Men det känns ändå som att frågetecken rätats ut nu. Här följer frågestunden med Phogg eller Joen, Saman och Gustav om man hellre vill bli så formell.

Efter bara några sekunders lyssning på senaste skivan ”The Sharkness” känns det som att jag sitter på en pub i nån London-förort? Vad har ni lyssnat på innan ni klev in i studion egentligen?

JOEN: Mycket Reggae, The Avalanches senaste platta och en spellista jag gjorde åt mig själv med Jethro Tulls lugna smöriga låtar. Detta blandat med intryck från det mina ungar lyssnar på. Typ Yasin och Slowthai.

SAMAN: Jag gick igenom några olika faser från att vi skrev låtarna, spelade in och slutligen mixade.
Nu är jag någon annanstans igen.
Bill Callahan, speciellt låtarna från hans senaste skiva som släpptes en och en under förra våren och sommaren, men även hela hans diskografi.
Köpte mycket Coltrane skivor ett tag i våras.
Men annars var det mycket Captain Beefheart och David Bowie då.
De inspirerade nog ljudbilden på sitt sätt.
Vi var inne på att göra en psykedelisk skiva utan så mycket ekon och krimsi-kramsi i ljudet.
Mer stereokittlig sång. Mer glam och vaselin på skärmen. Vitt och beige.
En utsmetad concealer på en näsduk på en poslinstallrik.
Men musiken är fortfarande Phogg.

GUSTAV: Allt med mycket identitet. Hej vilt åt alla håll. Men Bowies Berlin-skivor och let it be naked pratade vi mycket om.

När vi ändå är inne på ämnet, vilka grupper eller artister har varit med er genom åren, några ni lyssnat extra mycket på, samsat kring likt en majbrasa?

JOEN: Det är så olika hela tiden men gissar att vi är ganska överens om till exempel King Gizzard och Talking heads.

SAMAN: Vi har några, men det är också olika mellan olika bandmedlemmar. Jag och Joen har några som vi gillar tillsammans och jag och Gurra har några. Talking Heads är ett exempel på ett band vi alla gillar mycket.
Jag gillar inte Gurras Euro-disco-grej.

GUSTAV: I grund och botten har vi ganska mycket samma smak. Om de andra gillar något är det stor chans att jag också gillar det. Så vi samlas mycket kring att hitta nya grymma grejer att visa varandra.
Sen finns det undantag.. jag lyssnar mycket på eurodisco och Kiss just nu.
Det är jag nog ensam om.

Jag är ju löjligt intresserad av skapandeprocesser, hur såg det ut för den här skivan. Är det tomma textark och notblad eller drar alla med sig något in i skapandet?

JOEN: Vi repar på riff som Saman eller Gurra har. Ibland har jag nåt coolt trumkomp som vi kan utgå ifrån. Vi gör bara musiken. Sångmelodier och texter kommer sen.

SAMAN: Den här skivan såg nog ut som den mesta musik vi har gjort.
Jag hade kanske fler melodier och sångidéer till ackord som jag kom med och annat än vanligtvis.
Och kanske lite längre låtidéer. Vi alla var outtalat inne på ganska samma spår.
Jag tänkte på typ pop på något sätt.
Det är svårt att förklara men det fanns ett spår som att följa utan större svårigheter.
Vi gör ofta låtar ihop från grund eller utifrån någon kort gitarrgrej eller ackordföljd.
Den här gången var nog skillnaden att det fanns lite mer uttalade delar och melodier.
Eller det kanske alltid har varit så förresten.

GUSTAV: Vi skriver musiken tillsammans på rep utifrån någon idé eller jam.
Sen spelar vi in allt och sist kommer sången. J
ag lyssnade väldigt mycket på Roxy music och Sparks runt den tiden.
Mycket av sången på den här skivan kommer därifrån. Både melodier och uttryck.
Samt återigen Bowie.

Jag saknar livespelningar sjukt mycket nu. På vilken slags scen gör sig Phogg bäst?

JOEN: Medium.

SAMAN: En stökig fullpackad klubb där alla är snälla förutom ett kefft gäng som hecklar oss och blir nerspöade av våra idoler samtidigt som Fredrik Strage står och bankar på dörren till logen och vill komma in.

GUSTAV: Ja vi har ju inte spelat på några stora scener än men på små är vi bra.

Vilket är världens mest underskattade instrument?

JOEN: Olika typer av träblås. Ett annat ganska ovanligt instrument som kanske inte används så mycket i populärmusik är säckpipa. Vi har ett parti i en låt där vi skämtat lite om att ha det med.
Men vi får nog se hur det blir med det.

SAMAN: Fantasin. Gillar även en klassiskt torr cello.

GUSTAV: Ett hårdkokt ägg.

Vilken är den viktigaste ingrediensen i en Phogg-låt?

JOEN: Att man som lyssnare ska bli överraskad men att det samtidigt kan få vara vackert.
Så en kombination av bra riff, oväntade harmonier och snygga sångmelodier.
Sen är jag en förkämpe för chorus, torrt trumljud och bas med plonkigt ljud.
Inte för mycket overdubs.

SAMAN: Dadlar och Findus Fisk med Topping

GUSTAV: Att ingenting eller allting kan hända.

Vad är det absolut sjukaste ni varit med om som band?

JOEN: Vi har varit med om en del knäppa grejer men jag kommer inte på nåt nu. Oftast är det orsakat av oss själva.

SAMAN: Vi spelade i Finland vintern 2019. Resan började med en finne som skallade ett vinglas bredvid en barnfamilj och oss på det härliga julbordet och slutade med att ett äckligt grabbigt innebandylag ville mörda Gurra.

GUSTAV: Det har inte hänt så mycket sjuka grejer, vi är snälla killar.

Om nu den dagen någonsin skulle komma, vad skulle det stå på Phoggs gravsten?

JOEN: Musiken finns kvar.

SAMAN: Phogg – Det var inte deras fel.

GUSTAV: Här vilar Phogg. De har fortfarande 90% kvar av Cd-upplagan av Mofeto. Köp den på https://phogg.bandcamp.com/album/mofeto-mashine-adamkosh

Vilken är Sveriges musikhuvudstad?

JOEN: Upplands Väsby/Sollentuna/Märsta. Finns mycket bra musik därifrån. I världen skulle jag säga Lagos eller Bamako.

SAMAN: Det beror helt på tid på dygnet och veckodag, men torsdagar, onsdag och ibland söndagar i en hemlig förort till Stockholm runt 21.50 händer det riktigt sjuka grejer.

GUSTAV: Jakobsberg