”Då som nu för alltid” är släppt och nu är det bara ett gäng spelningar kvar innan Kent-säcken är igensydd för alltid. Drefvets Fredrik Tideman, Mikael Mjörnberg och Ricky Holmqvist satte sig ner för att diskutera och dissekera Kents sista skiva.

Fredrik: För det första är jag besviken på att låten från den där annonseringsvideon inte är med på skivan. Den är ju typ det bästa de har skrivit sedan ”Du & jag döden”.

Mikael: Håller med helt och hållet, den är helt briljant och satte en ton som aldrig ens är nära att gå igen på själva skivan. Den hade fungerat hur bra som helst både som inledning och avslutning av plattan.

Fredrik: Jag sätter mitt hopp till att den är med på den där samlingsskivan de ska släppa längre fram. Så är det här en värdig avslutning av diskografin?

Mikael: När vi ändå snackar avslutning, låt oss ta det hela bakifrån. Att den sista textraden i den sista låten blir ”sista sången jag ger” känns extremt mycket Kent, det är en värdig avslutning. Men sången som sådan, avslutas den inte väldigt abrupt? Känns nästan lite snopet när den plötsligt bara slutar. Jag menar, det är ju inte direkt någon Mannen i den vita hatten om man säger så…

Fredrik: Jag är inte heller helt nöjd med Den sista sången. Den har bra beståndsdelar men de tar den inte riktigt i mål. Den hade behövt ett klimax i slutet, ett Mannen i den vita hatten-slut som sagt. För min del hade hellre Vi är inte längre där kunnat ligga sist. ”Ni kan inte följa med dit vi ska” – ett snyggt slut.

Mikael: Det hade också varit ett väldigt klädsamt slut. Men är skivan som helhet ett värdigt avslut av diskografin? Nja jag vet inte, den är väl ungefär vad man hade kunnat förvänta sig, varken mer eller mindre. Det är min känsla.

Fredrik: Jag håller med. Den känns som en helt naturlig fortsättning efter ”Tigerdrottningen”, ingen överraskning. Jag tycker inte den är dålig, men lite ojämn. Det finns några låtar som står ut som jag gillar skarpt, och några som inte fastnar alls. Andromeda, Gigi, Förlåtelsen och Vi är inte längre där tycker jag är grymma låtar.

Ricky: Den enda låten som verkligen håller för all hajp som följer med denna avskedsplatta är öppningsspåret Andromeda. Ingen annan låt på skivan lyckas ens komma i närheten av den energin. Och med det sagt så säger jag emot mig själv och riktar fokus på Vi är inte längre där. En av de bästa Kent-låtarna som släppts på många många år (förutom ovan nämnda videolåt). Den låten kommer att växa till ett monster live. Det är jag fullkomligt övertygad om. I övrigt så präglas plattan av platta EDM-bromsklossar som hindrar skivan från att bli ett mästerverk, som hindrar bandet att avsluta karriären med flaggan i topp. Musiken tycks komma i andra hand. Kent har nu istället blivit synonymt med Jocke Bergs samhällsskildringar. Musiken spelar liksom inte lika stor roll.

Mikael: Håller med om Andromeda, det är en väldigt stark öppningslåt och definitivt en av de bästa på skivan. Gigi tycker jag är en riktigt cool låt, kanske framförallt för att den står ut så tydligt gentemot de andra spåren på plattan. Vi är inte längre där är en av höjdarna, men jag flaggar nog allra mest för Den vänstra stranden, den låten fastnar hos mig direkt. Jag tycker den är bäst på plattan utan att riktigt kunna sätta fingret på vad som gör den så lysande.

Fredrik: Spännande, här har vi en spricka. Jag tycker att den är typ sämst på skivan. Refrängen ger mig Mello-vibbar och det där sticket mot slutet är riktigt cringeworthy. En kompis drog paralleller till Norlie & KKV vilket jag tycker prickade in det rätt bra. Den lider av den där EDM-bromsklossgrejen som Ricky pratar om.

 

”Bortsett från de nämnda låtarna Andromeda, Den vänstra stranden, Vi är inte längre där och eventuellt Gigi är det nog inte särskilt mycket jag tar med mig från den här skivan”

 

Mikael: Det är kanske det som slår an strängen hos mig, en flört med något kommersiellt. Att världens mest kommersiella band som låtsas vara motsatsen ändå låter just kommersiellt. En skön kontrast på något sätt. För övrigt är det bara töntar som snackar skit om Norlie & KKV.

Fredrik: Haha, jag kan uppskatta dem men jag vet inte om jag vill höra dem i Kent. Har svårt att bestämma mig för om jag gillar Nattpojken & Dagflickan (extremt Kentig titel för övrigt). Bra duett med Anna Ternheim, men lite småseg låt.

Mikael: Jag tycker hon låter lite kraftlös i den låten faktiskt, som att hon bara är där och sjunger utan den där karisman som annars brukar vara så påtaglig när hon sjunger. Titeln är Kentig så det stänker om det, men är den bra?

Fredrik: Titeln tycker jag nog är en av de snyggaste på skivan, tillsammans med Andromeda.

Foto: Peter Gehrke

Foto: Peter Gehrke

Mikael: Bortsett från de nämnda låtarna Andromeda, Den vänstra stranden, Vi är inte längre där och eventuellt Gigi är det nog inte särskilt mycket jag tar med mig från den här skivan. När jag gör min ”Best of Kent”-playlist är det bara de som kommer komma med. Vilket i sig inte är något konstigt. Man kan inte göra helgjutna skivor genom en hel karriär och ska jag vara helt ärlig, jag vet att många inte håller med mig, så har Kent inte gjort många helgjutna album. Det har ofta varit toppspår bland ljummen utfyllnad tycker jag. Så skivan är väl ungefär vad jag förväntat mig. Att kritikerna sedan gödslat med fyror och femmor hör till. Att det skulle bli på något annat sätt när landets mest kramade band meddelade att det här är det sista som händer i karriären var helt otänkbart. Men jag tycker att både ”Vapen & Ammunition” och ”Jag är inte rädd för mörkret” är betydligt bättre plattor.

Fredrik: Jag ville också ta upp det där med kritikerna. Det är ju inte förvånande att det blir idel höga betyg med tanke på att det är sista skivan. Men det är verkligen genomskinligt, så bra är den inte. För mig är den som mest 3/5.

Mikael: Håller med, det känns lite trött. Som om Kent inte helhjärtat gått in för att göra ett mästerverk utan nöjt sig med att köra på rutin. För att de ändå vet att det kommer gå hem. Har man nått dit är det kanske dags att sätta punkt. Avslutet kanske är ett resultat av grym självinsikt.

Fredrik: Ja man undrar ju när de bestämde sig för att det skulle vara sista skivan. Kan mycket väl ha varit när den redan var inspelad.

Mikael: Låter vi inte roligare än så här? liksom…

Fredrik: Vad gäller texterna så tycker jag det är några som står ut. Det är kul när man hör att Jocke Berg blickar tillbaka på karriären. ”Vi var kids (just kids), vi var småbarn, vi var kids (just kids), i en spökstad” i Andromeda till exempel. Eller Gigi: ”Lägg ditt liv i min hand, sälj din själ till ett band, jag ska tillbe, tillbe marken du rör, lägg ditt hjärta i allt som du gör”. Jag gillar också Jocke Bergs samhällsskildringar, som Ricky nämnde. Älskar när han sjunger om bokbål och vänstervåld.

”När musiken på de senaste albumen liksom lunkat och lufsat på så har Jocke Berg vässat sin penna och levererat texter som bränt sig fast i lyssnaren.”


Mikael:
Ja det är ju som en liten uppgörelse med karriären. Det sipprar liksom fram. Jag tycker Andromeda är en fin text rakt igenom. Skivans allra första textrad ”Hjärtat blir aldrig fullt, en livstid ska få plats där”. Den är för jävla vacker. Den säger så otroligt mycket utan att säga någonting konkret alls…

Ricky: Ja ja ja texterna är fantastiska. Men Kent har nu blivit synonymt med dessa texter snarare att man pratar om musiken. Är det någon som stämplar ut med flaggan i topp så är det herr Berg. När musiken på de senaste albumen liksom lunkat och lufsat på så har Jocke Berg vässat sin penna och levererat texter som bränt sig fast i lyssnaren.

Fredrik: Nu undrar man ju vilka låtar från den här skivan som kommer följa med på turnén i höst.

Mikael: Jag ser väldigt mycket fram emot avslutningsturnén, jag är helt övertygad om att den kommer bli något väldigt speciellt, men jag hoppas innerligt att det verkligen blir ett storslaget farväl med en sista smak av viktiga låtar och inte en sväng med slagsida åt nya plattan.

Fredrik: Andromeda kan bli en mäktig konsertöppnare, annars ser jag inte en enda låt på den här skivan som behöver spelas. Möjligen Vi är inte längre där.

Ricky: Om man får välja så skulle jag nog bara välja två låtar från skivan. Andromeda och Vi är inte längre där. Om de spelar Den sista sången som sista låt så kommer jag att kräva mina pengar tillbaka.

Mikael: Lägger de in Den sista sången som avslutningslåt, vilket vore en väldigt naturlig sak att göra, då kommer det bli ett stort antiklimax. Jag gillar ju som sagt Den vänstra stranden, men är helt enig med er om att den nog inte har i en setlist att göra. Ett spår som gör sig bättre på platta.

Ricky: Betygsmässigt skulle jag säga att skivan landar på en rumstempererad trea. Hade videolåten avslutat plattan hade jag höjt till en kylskåpskall fyra. Jag saknar kickarna. Det brinner aldrig riktigt till.

Fredrik: Så är det, men som sagt så hade man inte riktigt förväntat sig ett mästerverk heller. Tråkigt att inte bli överraskad.

Ricky: Man hade hoppats. Kanske hoppats för mycket.

Mikael: ”Då som nu för alltid” – snarare ”Nu som då som vanligt”.