Kristofer Åström
”The Story Of A Heart’s Decay”
(Startracks, 2015)

Inga instrument eller mikrofoner tillverkade efter 1978 fick användas, blablabla. Att hålla på med sådana där regler och ramar känns mest bara väldigt onödigt när det gäller den här herren.

Kristofer Åström kommer alltid låta som Kristofer Åström oavsett hur mycket han försöker trolla vid sidan av. Så är det.

Följaktligen väljer jag att inte fokusera på hur skivan spelats in, vad som har varit tanken bakom den och ambitionerna som artisten strävat efter att förverkliga och koncentrerar mig kort och gott på musiken. Som är klassisk Kristofer Åström. Lunkande folkrock med bitterljuv känsla.

”The Story Of A Heart’s Decay” visar sig bjuda på höga toppar och djupa dalar. Det är en ojämn skiva där några av låtarna är alldeles för anonyma för att inte falla i glömska så fort ett annat stycke tagit vid. Men här finns också några riktigt vackra sånger. Guldkorn som jag kommer bära med mig länge.

Jag blev knockad av första singeln ut, tillika första spåret på skivan, Fine Line när den släpptes. Där och då trodde jag att det var en given kandidat för den årsbästa-lista som vi inom kort kommer att börja sätta ihop för Drefvets räkning.

Men när jag nu lyssnar på albumet blir singeln (som fortfarande är en rakt igenom fantastisk låt) övertrumfad. Känsligt tillbakalutade och samtidigt oerhört dramatiska For Tomorrow är en av Åströms finaste stunder på väldigt länge. Den mäter sig rent av med Just a Little Insane från ”Rainaway Town” (2007) som jag håller som en av sångarens allra främsta melodier genom karriären.

For Tomorrow förkroppsligar det bitterljuvt själfulla som är essensen av Kristofer Åströms verk som musiker.

Till pluslistan lägger jag klassiska Åström-hymnen Cutthroat och avslutande smygaren Lioness Den. Hade samtliga låtar på ”The Story Of A Heart’s Decay” hållit klassen som uppenbarar sig i dessa stycken hade det blivit en skiva att minnas.

Länge.

(”The Story Of A Heart’s Decay” släpps på fredag, den 23 oktober)

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg