Backyard Babies
Bråvalla
2015-06-27

Nej, nya singeln Thirteen or nothing är inget att hänga i granen. Men just idag handlar det inte om nytt med Backyard Babies, det handlar om nostalgi. Den återförenade (eller rättare sagt återuppväckta) gruppen har satt ihop ett best of-set som får mig att komma ihåg varför jag har bandets dödskalle-logga tatuerad på kroppen.

Det har gått sex år men det är som att tiden har stått stilla när Backyard Babies kliver upp på scenen. Nicke Borgs röst låter lika whiskyindränkt som alltid, Dregen har gitarren nere vid knäna och riffar loss, Johan Blomqvist lyckas trots att han är lugnast på scenen också se coolast ut och Peder Carlsson slår för allt vad tygen håller bakom trummorna.

Så här var det, låt för låt:

Thirteen or noting
Som sagt, inte bandets starkaste kort, låter ändå bättre live än på studioinspelningen.

Highlights
Boom! Ett kast tillbaka till början av bandets karriär med den här tunga stänkaren från ”Total 13”.

The Clash
Mer tunggung när Making enemies-plattan representeras för första gången.

UFO Romeo
Bandet drar upp tempot och öser på med grymt bra fart. Snyggt solande av Dregen.

Brand new hate
En av Backyard Babies hitar. Går väl hem hos publiken och får snygg allsång i slutet.

Dysfunctional professional
Ett av de bästa spåren på underskattade skivan ”People like people like people like us”. Peder kör på allt vad han har bakom trummorna. Jag läste i någon intervju att han inte rörde trumstockarna under pausen. Killen har det i ryggraden.

Abandon
Konserten får en lite lugnare stund när Nicke Borg drar fram en halvakustisk gura och kör igång introt till Abandon. När låten väl kommer igång låter rösten lite surt i partierna när han tar i som mest, men han verkar snart repa sig.

Ghetto you
BB tar på sig punkkostymen och drar fram den här ångvälten från ”Total 13”. Bra. Jävla. Drag.

A song for the outcast
Äntligen en låt från ”Stockholm Syndrome”. En av skivorna jag lyssnade mest på i gymnasiet. Så mycket minnen. Spelningens bästa stund.

Star war
Mäktig uppladdning med baskagge-stamp och handklapp. De röda saftblandarna bakom bandet tänds men får inte så mycket effekt i dagsljuset. En av Dregens snyggaste gitarrslingor.

Roads
Tempot tas ner lite igen och det lyfter aldrig riktigt. Den här kunde fått hoppa ur setlisten till förmån för något ösigare.

Heaven 2.9
En av bandets svängigaste låtar. Given i setet och låter grymt bra.

Nomadic
Mer från den självbetitlade plattan. En av de bättre låtarna och den går hem hos publiken men visst finns det roligare låtar på den skivan att plocka fram.

Minus celsius
Lite trött avslutning, tyvärr. Själv hade jag hellre sett Look at you på den här platsen.