Jag vet ju precis vad jag har att förvänta mig de kommande timmarna när jag kliver innanför dörrarna på Arbis.
Jag vet ju precis vad jag kommer att få.
Men lik förbannat står jag där med hakan i golvet och hjärtat utanför kroppen skakandes på huvudet.
Igen.
För så är det ju varje gång. Jag vet att Avantgardet är något alldeles alldeles extra att uppleva live på en scen.
Jag vet att Rasmus Arvidsson är en dynamo flankerad av ytterst ytterst kompetenta musiker.
Jag vet ju allt detta. Men ändå. Det går inte att varken värja sig eller stå emot urkraften.
Man dras gladeligen med i stormen.
Redan i öppningslåten Framåt Habibi så känner du hur energin skiftas i rummet. För om vi ska vara ärliga så kräver fredagsspelningar lite mer av dig. Det är ett litet berg att bestiga för att ta sig dit, man är trött och sliten efter en arbetsvecka. Men några sekunder in på första låten så är alla sådana tankar borta.
Avantgardet med The Reverend Arvidsson i spetsen bjuder in oss alla till högmässa turnépremiär. Premiärnerver och nervositet? Nej inte det minsta, snarare ett sug att få spela för sitt folk igen. En desperation att få spendera tid med sina egna.
Det är ju som Arvidsson säger, vi är precis lika mycket Avantgardet som musikerna på scenen.
Vi är ni och ni är vi.
En vacker elektrisk febrig massa.
Har du aldrig besökt en spelning med orkestern från Nybro så kan jag bara rekommendera dig at göra det.
Du kommer verkligen inte att ångra dig. Musiken ger din kropp nytt liv och energi som skulle räcka till en medelstor svensk by. Låtarna denna premiär är valda med omsorg känns det som, det finns tid att släppa lös, glömma bort tid och rum och det finns tid för att lyssna, verkligen lyssna.
Hur ska jag egentligen kunna stå emot småländsk dancehall-eufori i form av Nybros Notre Dame?
Varenda fiber av min kropp får kämpa för att inte brista ut i James Brown-moves under Bottna
Jag står med tårar i ögonen under Horsepundarpop för att galenskap har aldrig varit vackrare.
Man står med en klump i halsen under försnacket till Micke och Maria
Ska jag fortsätta?
Varje låt, varje mellansnack är en känslomässig berg och dalbana.
Efter nästan två timmar av vansinnigheter, när man tror att hjärtat inte klarar mer, den sista svettdroppen runnit ut och lungorna tömda på luft så bjuds vi på en alldeles galen, rasande vacker, euforisk, episk, magisk, otrolig, storstilad (jag kan hålla på ett par rader till..men du förstår) Ut I Natten.
Herregud hallelujah och allt det där. Den avslutningen på högmässan turnépremiären var bland det finaste jag någonsin upplevt.
Gör dig själv en tjänst.
Upplev Avantgardet.
Amen.
