Alkberg i ”alltings jävla epicentrum”

Mattias Alkberg svingar friskt omkring sig på nya punkplattan men på fredagskvällen stod han själv i ”alltings jävla epicentrum”, som han kallar Stockholm. Fast han hävdar att han gillar Stockholm ändå, och Stockholm gillar honom tillbaka.

Han har fått en del kritik för Nöff nöff där han kallar Per Schlingmann för ”bajsmannen” och Carl Bildt för ”missfoster”. Onödiga personangrepp kanske, men fan vad skönt det är med lite ilska och infantila texter i det här ängsliga debattklimatet. Jag hyllar Alkberg för det. Oavsett budskap eller politisk tillhörighet behövs det någon som säger fuck it och sjunger ”haha, så jävla ful, moderat skadedjur.”

Fredagens releasefest, för skivan ”Södra Sverige”, på Kägelbanan i Stockholm går förstås också i politikens tecken. Han uppmanar publiken att rösta på vänstern (”om ni ens ska rösta, om ni inte tänker göra det så förstår jag er”) och delar ut kängor åt högern:

”Det är inte bara SD som är dumma, det finns ju rena töntar också, som Folkpartiet.”

”Moderaterna kan ta sin arbetslinje och sticka upp där solen inte skiner”.

Samtidigt blir det lite motsägelsefullt när Mattias Alkberg presenterar de hatfyllda texterna, han verkar vara en mycket trevlig prick själv. Han gillar inte att allt handlar om Stockholm, men han har inget emot de som bor här. Han sjunger hatsånger om högern men säger att man ska komma ihåg att man inte är bättre än någon annan. Allt är inte svart eller vitt förstås.

Henke Palm – sveriges coolaste gitarrist.
Henke Palm – sveriges coolaste gitarrist.

Bandet, bestående av bland andra Henrik Palm (även i In Solitude) och Frans Johansson (även i Les Big Byrd) rusar igenom låtarna från den nysläppta skivan plus några fler låtar från Alkbergs backkatalog. Det behövs lite utfyllnad när skivan går att klämma på 22 minuter. Totalt står bandet på scenen i dryga 45-50 minuter och det enda jag saknar är den cover på Staten och Kapitalet som konstellationen framförde på Way Out West med Robert Hurula som gästartist.

Och själva skivan då?

Jo det är en lysande punkplatta med en orgie av bra texter. Med textraden ”jobbar med media, ser ut som en smed” (Kattunge) sätter Alkberg fingret på samtiden på ett utsökt sätt. Och i Fria händer blir det mer politik: ”Ge mig en timme. Med lille Jimmie. I ett mörkt rum. Han är så jävla dum”.

Även patriarkatet, polisen och landets alla chefer attackeras av Alkberg i de fyndiga låtarna.

Södra Sverige är superaktuellt i det här valåret, men jag hoppas att projektet hålls vid liv även i fortsättningen.