Kataokas
Anthesis
(West Side Fabrication, 2015)

kataokasomslagSpännvidden mellan den ystra sommarpop som presteras i spår som Bad Time to Die eller PRC och det melankoliska mörker som manifesterar sig i I Don’t Love You Anymore och avslutande She Never Even Looked You In Your Eyes är enorm. Det är precis vad som gör Kataokas intressanta.

Med utgångspunkten i stämbestyckad pop ger sig göteborgarna nämligen ut på en upptäcktsfärd som är så lekfull att det är svårt att slita sig. Några av styckena på ”Anthesis” kommer säkert att aspirera på att liva upp ett och annat grillparty eller några rosésammankomster i höggräset. Bad Time to Die är en typisk sådan liten trudelutt som kopplar bort hjärnan och släpper loss endorfiner. Orkestern trollar med toner på ett medryckande sätt.

Men det är när de tillåter sig själva att vara eftertänksamma de är som bäst. När Kataokas målar med de mörka färgerna och doppar tårna i melankolin (oavsett om de gör de ironiskt eller inte) når de en nivå av angelägenhet som de ystra små sommarserenaderna saknar (utan att förringa syftet med dessa givetvis).

I Don’t Love You Anymore är en helt fenomenal låt som jag omedelbart sorterar in i minnesbanken över dystra men oemotståndliga duetter. Den är så långt ifrån skivans inledande endorfindoping man kan komma, men passar ändå in i sammanhanget.

Det är rent av så att jag inte lyfter på ögonbrynen över att Oblivion låter som en julsång, den står ändå stadigt bredvid countrysmyckade stompnumret Dedication Song som i sin tur leder fram till en ödesmättad avslutning i She Never Even Looked You In Your Eyes.

Jag tror ni hajar nu va? ”Anthesis” är hörvärd skit.