Lars Winnerbäck
Sundbyholm slott, Eskilstuna
2014-07-06

Äntligen!

Hösten som gick släppte Lars Winnerbäck en ny skiva och gav sig ut på turné. På premiären i hockeytemplet Cloetta Center i hemstaden Linköping var setlisten proppad med nytt material. Lite baktung om man så vill. Åtta av tio låtar från ”Hosianna” presenterades live för publiken, men det största esset saknades.

Det var en besvikelse, milt uttryckt, när Skolklockan, det överlägset vassaste kortet från den nya inspelningen, helt och håller exkluderades.

Men revanschens tid är här och den kommer en fantastisk sommarkväll i ett gigantiskt tält vid strandkanten i Eskilstuna. Plötsligt är det bara fem låtar från ”Hosianna” som bereds plats och Skolklockan är en av dem.

I en suggestivt smekande version dessutom.

Men det är inte bara glädjande att den lilla karamellen till låt äntligen serveras mig live. Den signalerar dessutom startskottet på den riktiga magin den här aftonen.

Winnerbäck öppnar visserligen starkt med det gamla plåstret Dunkla rum och gör tidigt en intensiv version av Järnvägsspår, men det är först när Skolklockan som sjätte låt tillåts sätta klorna i tältet som det börjar sprida sig elektricitet i luften. Börjar vibrera av febrig dyrkan bland publiken.

Det är även exakt där och då som Winnerbäck verkligen kliver ut på styva linan.

Han är känd som en duktig liveartist. En herre som inte är rädd att röra om i sin setlista eller arrangera om sina kompositioner för att presentera dem i nya skepnader och den här kvällen i Eskilstuna tar han inga fångar.

Han satsar allt på ett kort och vinner.

lw3Han börjar lite försiktigt med en sjudande version av Ett sällsynt exemplar för att sedan släppa loss det tunga artilleriet fullständigt. Miss Li-samarbetet Om du lämnade mig nu med sina 240 veckor på Svensktoppen (som den här kvällen görs av Lasse allena utan duettsällskap) älskas av publiken och när han följer upp den med Hugger i sten håller tältduken på att lyfta.

Det blir allsång, euforisk allsång och gåshuden sprider sig över kroppen.

Det stannar inte där. Hugger i sten tillåts knappt klinga ut förrän elgitarrer gnisslar igång och Elden bombarderar tältpubliken. Det är så man skapar magi. Lars Winnerbäck fyrar av tre låtar som utan en enda invändning hade kunnat fungera som klockrena extranummer mitt i sitt set och höjer stämningen. Det är fantastiskt snyggt.

Slutsatsen är enkel. Winnerbäck har med åren skrivit så många starka låtar att han kan välja och vraka och att så pass publikkärt material kommer relativt tidigt innebär inte att det inte finns material kvar att ösa av senare. Tvärtom.

Den timide östgöten levererar annars som vi vant oss att se honom. Med eldig inställning i sången och blyga men genuint tacksamma mellansnack.

– Jag är inte så bra på att prata, det är därför jag skriver låtar, konstaterar han.

En ordrik mastodont som Söndermarken, där publiken mer än gärna hjälper till med sången, är ett bevis så gott som något på det. Samspelet artist och åskådare emellan är gripande just i den stunden.

När det samspelta bandet och den rödlätte huvudfiguren släntrat av den förhållandevis trånga tältscenen är det naturligtvis ingen som på allvar tror att det redan är över, trots att 16 låtar redan hunnit avverkas. Och det finns betydligt mer att ge ska det visa sig.

Setlistan är så välkomponerad den här vackra aftonen att något annat än att ytterligare en växel petas i skulle vara osannolikt. Och Winnerbäck kör växelspaken genom tälttaket efter att en malande version av Jag är hos dig igen tillåtits smeka eder ärevördiga skribent som första extranummer.

Kom ihåg mig skapar eufori och spiller över i Solen i ögonen. Det är höghastighetsnostalgi som får 2500 gnällbältessjälar att falla på knä och äta östgöten direkt ur händerna. När Tvivel sedan skenbart stänger butiken är promenadsegern ett faktum. Eskilstuna älskar Lars Winnerbäck.

Och eftersom han trots blygsel, scenskräck och allt vad det nu kan vara älskar sin publik tillbaka kommer han tillbaka ytterligare en gång. Med ett munspel i högsta hugg och skirt pianokomp i ryggen gör han en strippad version av Ett utkast till ett brev som blir till en helt ny låt i sin nya kostym och som han avslutar nere hos publiken.

Där och då känns det ganska uppenbart att jag inte har skrivit ”äntligen” om Lars Winnerbäck för sista gången.

 

Hela Winnerbäcks setlist i Eskilstuna

Dunka rum
Vem som helst blues
Järnvägsspår
Åt samma håll
När det blåser från ditt håll
Skolklockan
Ett sällsynt exemplar
Om du lämnade mig nu
Hugger i sten
Elden
Sen du var här
Elegi
Ingen soldat
För dig
Söndermarken
Hosianna

——-

Jag är hos dig igen
Kom ihåg mig
Solen i ögonen
Tvivel

——-

Ett utkast till ett brev

 

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Rastlös orddribblare och ohämmad tyckare som i den kärleksfulla jakten på den bästa musiken lämnat spår efter sig i allt från Slavestate till Folkbladet så väl som i rollen som grundare av och chefredaktör för Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras