Lars Winnerbäck
Zinkensdamm, Stockholm
2018-08-25

När Lars Winnerbäck stänger sommarens turné inför ett slutsålt Zinkensdamm packat med 18 000 fans gör han det som en mer självklar artist än jag någonsin sett honom tidigare. Och då har jag sett honom många gånger.

Av den timide östgöte som egentligen inte gillar rampljuset finns bara det faktum att mellansnacken inte är särskilt många kvar. I alla andra hänseenden är han en scendomptör av stora mått och när han väl stegar fram till mikrofonen för att tala gör han det med pondus. Bland annat genom ett anförande riktat direkt till nazistpacket som förpestat huvudstadens gator under dagen. Kvällen är en manifestation för i stort sett allt utom hat.

Men i vanlig ordning låter den snart 43-årige sångaren musiken tala till största delen och med ett oerhört samspelt band i ryggen som varken bangar att göra rockslammer eller finstämt mys av repertoaren är det krattat för succé.

Det börjar lunkande i En tätort på en slätt för att sedan snabbt växla upp och landa i hit på hit, ofta med snillrika arrangemang och en furiöst supercool Jonna Löfgren bakom trummorna som verkligen driver konserten framåt.

Bland guldkornen finns naturligtvis den utdragna Linköpings-skildringen Söndermarken, den mäktiga duetten Om du lämnade mig nu med Miss Li och ”Kom”-hitsen Kom ihåg mig och Hugger i sten. Men frågan är om det inte är sorgset vackra Elegi, sjungen i magisk symbios med Therese Johansson, som träffar hårdast den här mörka Stockholmsnatten.

Jag slås främst över en hur oerhört träffande textförfattare Winnerbäck är. Det är det som gör honom så stor. Flera av texterna må beröra väldigt daterade kapitel i hans liv och vara nere och gräva i vemod som varit mörkare än vad som är fallet idag, men att han alltid skrivit naket självbiografiskt gör att han med värdighet kan bära även de gamla låtarna idag. Det känns självklart.

Att ljudet är så kristallklart att varenda ord går fram hjälper naturligtvis till att göra det hela till en guldkväll.

Som sagt, när Winnerbäck sätter punkt för sommaren 2018 känns han mer självklar än någonsin.

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Rastlös orddribblare och ohämmad tyckare som i den kärleksfulla jakten på den bästa musiken lämnat spår efter sig i allt från Slavestate till Folkbladet så väl som i rollen som grundare av och chefredaktör för Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras