Weeping Willows
Sundbyholm slott, Eskilstuna
2014-07-06

En tropisk svensk sommarkväll trippade jag nerför grusgången till höger om Sundbyholms Slott.
Precis rakt nedanför låg en vacker småbåtshamn där båtarna vilade på gnistrande sommarvatten.
Lite längre fram skymtade ett stort cirkustält därifrån det sipprade ljuva toner av melankolisk musik.

Exakt så var det igår när jag kollade in Weeping Willows på den tältturné de åker runt på i
sommar tillsammans med Lars Winnerbäck.

Det märkstes att de flesta är där för att se på kvällens andra akt, Lars Winnerbäck. Det sitter
fullt med folk utanför tältet och fångar de sista solstrålarna och lyssnar istället för att se.

Tältet är ändå inte tomt, utan många har letat sig in i det rätt varmfuktiga tältet för att gunga höfterna och vaggas i sinnet till Weepings rätt deppiga låtar.

Sångaren Magnus Carlsons personlighet matchar inte riktigt andan i låtarna denna kväll.
Han känns riktigt glad och verkar uppskatta att så många är i tältet för att lyssna på dom trots att de mest har dystra låtar.
Ja rättare sagt är ju hela kvällen rätt uppslukat av det temat.

– ”Lasse som kommer efter mig, har är är inte mycket gladare”, säger Magnus med den berömda glimten i ögat.

Jag gillar det här.
Även om jag inte riktigt kan förstå det här med tält en stekande het sommarkväll.
Fast det har ingenting med musiken att göra så jag lämnar det åt sidan.

När Weeping Willows fyrar av Touch me  rullar Magnus på höfterna och smeker sin barm under refrängen – och kan jag inte låta bli känna att det jag ser där och då är som en karikatyr av en halvpackad medelålders man på en Finlandsfärja sjungandes på låten med samma namn fast med en något yppigare artist, Samantha Fox.

Så nej. Att dansa är kanske inte Magnus Carlssons bästa gren.
Det betyder dock ingenting.
Han kan förtrolla sinnen, bädda in öron i bomull och göra vackra sånger för trubbiga själar.

Och när de annonserar att de ska spela en av sina rockigare låtar Stairs, tänker jag att det är tur att inte Markus Larsson från Aftonbladet är på plats – då hade han antagligen rasat och sagt att Weeping Willows minsann inte är Velvet Underground.

Vem bryr sig.

Det här är riktigt bra.
Du behöver inte bara ta hand om sommarhåret, även sommarsjälen ska ha sin balsam.
Se den här konserten i sommar om du har möjlighet.

Om skribenten

Malin Karlsson

Inkonsekvent och nyfiken känslomänniska med rötter i Skåne men livet i Stockholm. Ständigt lyssnande. Flitigt bloggande. Punkt.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras