Det som gör Way Out West till en intressant festival är egentligen inte bredd eller spets. Det handlar mer om kontraster.
Det finns förstås bredd och spets. När det gäller spets spelade både Sarah Klang och Little Jinder den här dagen, det är väl Sveriges två mest intressanta artister. Och då väldigt också olika. De som drog igång dagen sett ur ett rock’n’roll-perspektiv var The Kills. En akt som skulle kunnat kännas daterad var förvånansvärt virila. Franska AIR var betydligt lugnare, men vad vore en dag utan lite lugn?
Efter lugnet följde tre verkliga världsstjärnor i form av Big Thief, James Blake och PJ Harvey. Harvey har vi redan rapporterat om, det går att läsa HÄR. Big Thiefs emotionella folkindie skulle kunna tappat lite av solljus, men det blev riktigt innerligt. James Blake är professionell ut i fingerspetsarna, så även om det inte blev några mosh pits direkt bibehölls den höga kvalitén.
Som brukligt är trampades det sedan iväg till klubbar och i mitt fall styrdes stegen mot Musikens hus där Henrik Palm blåste ut öronen. En av Sveriges starkaste rockhjältar.
Så, visa mig en bättre festivaldag om du kan. Eller nu var det här ju egentligen som sagt var en rätt vanlig, fantastisk, kontrastrik Way Out West-dag. Men ni fattar vad jag menar. Så här såg det i varje fall ut:
