Fredagen inleddes med regn, så vi och med många med oss dröjde lite innan vi begav oss till skogen. Sedan lättade regnet och festen drog igång.
Vi började med att se helt två olika akter, Goran Kajfeš Tropiques och Jessie Ware. Kajfeš pysslar med komplex jazz, Ware med glättig disco. Båda bra på sitt sätt. Eller Kajfeš var rätt mycket bättre om en ska vara ärlig.
Därefter bar det av till Lowheart och SJ Studio Stage. SJ har smackat upp en mindre scen som väl ska fungera som någon form av showcase-scen. Lovvärt initiativ, men den blir lite väl liten och artisterna får lite väl kort om tid. Lowheart är exempelvis för bra för att spela någon enstaka låt i en SJ-låda.
Nation of Language var ett av festivalens stora fynd, hade inte koll på dem sedan tidigare. Vass postpunk skulle jag kalla det, mycket estetiskt pricksäkert. Darkoo får också betecknas som ett fynd, även om jag hade kollat upp artisten något i förväg. En typisk Way Out West-bokning, cool hiphop med tydliga bevarade nigerianska rötter. En artist som jag aldrig hade upptäckt om artisten inte blivit bokad till skogen.
Sen var det dags för de stora namnen. Pulp visade att även nostalgi kan vara potent. Slowdive visade att nostalgi fortfarande kan röra både ryggrad och hjärta. En dag som började med regn slutade med ett leende på läpparna. Så här såg artisterna ut:
