Twin Atlantic
Arenan, Fryshuset, Stockholm
2014-02-22

– We are Twin Atlantic from Scotland, who the fuck are you?

Frontmannen Sam McTrusty ler skevt och deklarerar med hela sitt kroppsspråk att utropet en bit in i Twin Atlantics förbandsset är ett kaxigt skämt. Men man skulle lätt kunna vända på det.

– Vi väntar på 30 Seconds To Mars, vilka i helvete är ni?

Typ.

För hur mycket positivt det än finns att säga om skottarna är det ett faktum att kvartettens musik inte består av sådant material som sätter sig omedelbart. Twin Atlantic är i alla hänseenden gemytliga, men knappast oumbärliga. En trevlig bekantskap och okej förströelse i väntan på något större, men inget som omedelbart leder till stor uppskattning.

Däremot har gruppen inget problem att få med sig publiken som är stor och taggad redan så här timmen innan kvällens huvudakt och deras variant av emotionell rockmusik har sina poänger. Framförallt går de live ifrån det på skiva lite poppunkiga uttrycket och meckar sönder sina låtar med fläsikga rytmer och ylande gitarrer. Något som definitivt uppskattas av undertecknad.

Men ändå, Twin Atlantic är ett typiskt förband. Det vill säga helt okej och med beröm godkänt, men ändå inte mer än förströelse på vägen mot det alla väntar på.

Därför kan alla känna sig nöjda när skottarna efter att hitlåtarna Make A Beast Of Myself och Free avverkats släntrar av scenen. Gruppen för ett gott dagsverke, publiken för att väntan på vad som komma skall blivit lite enklare.

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Numer profilerad hockeyskribent hos bland annat Hockeysverige och HockeyNews med en bakgrund som musiknörd hos till exempel Slavestate, Folkbladet och Joyzine. Blir glad djupt in i själen av att få glömma puck och klubba och skriva om toner och artister med jämna mellanrum. Musik är det bästa knarket.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras