Viktor Spasov är en 26-åring som under sina studier på Kungliga Musikhögskolan tröttnade och bestämde sig för att börja göra egen musik. Han bestämde sig för att släppa all teori och alla regler och bara låta musiken komma ut i den form den ville. Skivan blev starten på en ny karriär med fokus på berättande låtar i märkliga ljudvärldar.
Första smakprovet blev singeln A Sad Song. Dubbade gitarrer, sorgsen sång och sparsmakade stråkar blandas till en ljudvärld som påminner om Nick Drake, Phoebe Bridgers eller Jeff Buckley.

Nu har Viktor Spasov släppt debut-EP:n ”Kiddo (part one)” och i samband
med den releasen så lämnade vi över ordet till Viktor.
Här är resultatet.

Viktor Spasov Har Ordet

Jag är inte bekant med karaktärerna som dyker upp i min musik.
Skrivprocessen går ut på att låta historierna berätta sig själva. Under tiden sätter jag mig själv i baksätet och väntar på att nästa händelse ska dyka upp i min fantasi. Det känns faktiskt som att låtskrivandet är ett samarbete mellan två enheter; mitt medvetna jag och mitt undermedvetna jag.

Det börjar alltid med att mitt medvetna jag registrerar en idé. Ett ackord som i kombination med en textrad öppnar upp dörren till en ny värld. Det känns som att snubbla över en upptäckt, något som är värt att dokumentera. Den medvetna delen av mig har sällan någonting med själva skapandet att göra. Dess främsta uppgift brukar vara att skilja på idéer med eller utan potential och sedan presentera de utvalda idéerna på ett förståeligt sätt för en lyssnare.

Det faktiska skapandet sker istället i mitt undermedvetna, i en värld som jag inte aktivt kan påverka. Här föds idéer, karaktärer och historier och de bearbetas, långkokas och formas. Maskineriet pågår ständigt i bakgrunden av mitt liv. Fördelen med undermedvetna processer är att inga lagar eller regler gäller. Som när man drömmer om en person, fast den samtidigt är en annan person och plötsligt förvandlas till en tredje. Skapandeprocessen förblir organisk därför att det medvetna tänkandet inte får något utrymme att vara med. Utmaningen ligger sedan i själva förflyttningen, när idén ska röra sig från det undermedvetna till det medvetna.

I gränslandet mellan omedvetet och medvetet tänkande är idéerna till en början ofiltrerade och ”rena”. Det uppstår en lucka där det oförberedda medvetna tänkandet får se ett totalt ärligt uttryck från det omedvetna, och det är i denna lucka som utmaningen ligger. Här gäller det för den sjukligt tänkande, analyserande och självmedvetna hjärnan att lyckas snappa upp ett budskap och dokumentera det utan att färga idén med sin egen begränsade världsbild.
Förmågan att agera ”budbärare” hos det medvetna jaget är otroligt intressant. Det stora uppdraget ligger i att snappa upp och presentera de konstnärliga uttrycken, som de presenterar sig i sin ärligaste form. Återigen, den medvetna delen är bara mellanhanden som för uttrycken till världen.

En liknelse:
Jag ska vada över en å. Vattnet når upp till mitt bröst och strömmen är stark. I ryggsäcken finns saker som absolut inte får bli blöta. För säkerhets skull lyfter jag ryggsäcken över huvudet och försöker ta mig över ån. Strömmen symboliserar mitt medvetna jag och risken för att jag ska tappa fotfästet och sköljas ner i självmedvetenhet. Ryggsäcken symboliserar en nykläckt idé från mitt undermedvetna.

Det är sällsynt att se dessa två i ett samarbete. Det medvetna jaget är århundradets diva och vill bli sedd, hörd och älskad. Det undermedvetna jaget är å andra sidan otroligt svår att få tag på och svarar sällan i telefon. Oftast verkar livet gå ut på att tygla medvetandet och jaga undermedvetandet, en ständig dragkamp.

Men så plötsligt en morgon kan man vakna och så sitter de båda tålmodigt och inväntar instruktioner. Den ena har lugnat sig, håller sig saklig, konkret och lyssnar. Den andra har inte bara svarat i telefonen utan också dykt upp. Då är det bara att tacka, bocka och sätta igång med arbetet.

Det var en sådan morgon som jag började skriva EP:n ”Kiddo (Part One)”.
Historierna berättade sig själva genom karaktärer som jag aldrig träffat.
Lavender utspelar i en del av England där jag aldrig varit. Är det en kärlekshistoria eller ett familjedrama? Ingen aning!
Camilla handlar om en person som jag knappt vet något om, mer än det lilla som framgår i texten. Jag är lika nyfiken som lyssnaren (om det nu är någon lyssnare där ute som är nyfiken) på vem hon är. A Sad Song skrevs genom att varje ny textrad överraskade mig och gav ledtrådar om vart nästa ville.

Detta var en kort inblick i min kreativa process. Jag har försökt förklara förlopp som är otroligt svåra att ta på men som ändå verkar oförklarligt konkreta. I backspegeln undrar jag nu om denna text på något sätt är vettig.
Jag har ingen aning.