När man befinner sig på en avslappnande och minst sagt välförtjänt semester på en ö i Bottenhavet och får en notis om att Viktor Olsson blivit blixtinkallad att spela på Peace & Love i Borlänge, ja då finns det ju bara en sak att göra.

För jag menar det tar ju bara lite drygt två timmar att köra dit. En snabb koll på väderappen, jepp idel mörka moln och regn. Festivalkänslan infann sig direkt.
Viktor Olsson hade fått förfrågan om han kunde spela med fullt band på festivalen bara några dagar innan. Med en repning i bagaget öppnade man årets höjdpunkt (antar jag) i Borlänge inför en till början ganska så skral publik. Men folket tilltog mer och mer ju längre spelningen led.
Viktor Olsson visade ingen som helst nervositet eller återhållsamhet. Han sjunger med hjärtat i handen som om varje ord och stavelse var den sista.
Han fångar sin publik och får oss att lyssna storögt på historier om brända hjärtan, om drömmar, om förhoppningar om lampor som tänds i taken.

Det finns bättre uppdrag i musikvärlden än att öppna en festival, absolut. Det finns bättre väder att spela i än spöregn, absolut.
Det finns bättre förutsättningar än en repetition med sitt band, absolut.
Men det finns nog just nu ingen artist i detta land som lyckas förmedla sina känslor på ett så själfullt och direkt sätt från en scen som Viktor Olsson från Stenungsund.