Den 1:a april släppte Radula sitt album ”Lovechild”. Radula består av Hillevi Duus, Tove Möller och Ella Blixt, som har fötter och rötter i massa andra musikprojekt som till exempel stökiga Growth, Hunt och indiepop- bandet It’s A Musical.
Trion förenades i en febrig fantasi om att få skapa musik där allt är tillåtet, leka sig ut på hal is och vårda varandras kval.Radula startade i en längtan att få stänga in sig långt bort från en skitnödig, snubbig och konservativ musikscen för att få lära sig nya saker, spela hårt och löst, naivt och grubblande, skojigt och allvarligt, skrika fint och sjunga fult.

I samband med debutsläppet passade Drefvet på att ta en pratstund med bandet. Ett samtal om sound, om framtid, om muikalisk glädje och om mycket mycket annat.

Första textraden som inleder hela skivan är ”I hate everything”, jag som trodde att musik skulle byggas utav glädje. Har jag uppfattat allt fel?
Japp, du har uppfattat allt fel. Eller, viss musik kanske skulle och ska byggas av glädje. Men inte vår musik. Det går inte. Inte alltid.

Vi använder musiken för att få göra oss av med olika bomber som annars kommer explodera, få oss att implodera och sen vet vi inte vem vi är eller om vi är.

Vi hatar inte alltid allt. Men vi är varandras bombteams, det är bra, då får vi hata ihop och då går det över fortare. Resultatet blir låtarna.

Det som står ut med ert sound är en tydlig DIY-känsla. Att jag, som högst medioker på att spela instrument får känslan att, ja jag kan nog fan också göra en skiva. Är det ett uttalat beslut att den känslan ska finnas närvarande?
Det är nog olika saker som spelar in där. En kan väl säga att vi kör och vi gör och sen blir det som det blir. Och vi tänker inte att det ska vara snyggt och läckert och slickt. Vi tänker att det ska bandas in och sen skickas ut till folket. Men för 17 ja, det är uttalat, det är ett beslut, vi vill låta som vi låter och det går inte om vi ska ändra på och försöka va på ett sätt vi inte är.

OCH: vi tycker absolut att du ska spela in en skiva hur medioker du än är på att instrumentalisera.

Men, tips, gör det inte själv, det verkar tråkigt och då finns det ingen där att peppa dig och säga gött den tar vi, eller du får inte göra om.

Lions i all ära, men vilket är egentligen det punkigaste djuret? Lejon känns lite mer hiphopiga i sitt framträdande. (jag kan ha fel)
Du kanske har rätt. Det punkigast djuret är väl råttor?

Ni har tidigare (ni kanske gör det nu med) tillverkat egna scenkläder. Vilka band eller artister skulle ni klassa som stilikoner genom åren?
Hm, ABBA (för då vet vi också hur vi inte vill se ut), Freddy M, hästar, (men alltså vi har slappat till oss med det där). Bra att du fråga, nu när vi inte kan spela för vi bor på fel ställen och allt är inställt så kan vi lägga allt krut på kläder och merch. En gång gjorde vi små träskedar som merch. Sålde slut på en gång, 5 kr/stycket, bra pris. En gång körde vi på RGB, men det var inte riktigt nån som fattade, så vi fick förklara. REDGREENBLUE.

Skivan är döpt till ”Lovechild” om er musik var ett kärleksbarn mellan olika artister. Vilka skulle då stå som föräldrar på födelseattesten?
Bra fråga. Vi har lärt oss när vi läst i ordboken att ett lovechild inte tvunget är ett kärleksbarn, för ett kärleksbarn heter child of love. Ett lovechild är en bastard, en eventuell oönskad som sen ändå förhoppningsvis känner sig älskad. Hur som, med det sagt, det skulle vara oschysst att outa vem som står på födelseattesten. Men om vi fick önska så skulle en va Leslie Gore, en Prince och en Kathleen Hanna. Delad vårdnad osv.

Tror ni geografin påverkar soundet på ett band?
Kanske. Det finns alltid så mycket att avhandla när vi ses nu. Kanske är det därför det är lite skränigt. För vi hinner inte slipa så mycket som när vi bodde i samma stad. Vi repar, dricker kaffe, käkar äpplen, repar lite till, avbryter för det finns nåt vi behöver snacka om, repar igen, mer kaffe, sen nån som säger JAG KLARAR INTE MER IDAG. Och sen har det gått en helg och så ses vi inte på ett tag. Du hör hur det låter.

Var befinner sig Radula om fyra år och sex månader?
I en bil, påväg åt nåt håll, lyssnar och lipar till nån bra låt, kanske är bilen packad med lite grejer som är bra att ha när en spelar live. Sen kör vi ner på en strand, där är det folk som dricker trekommafemmor och vi lever i en post-corona tid där allt ägs tillsammans, ingen äter längre kött, allt är sådär utopiskt som vi inte ens vågar drömma om.

Vi packar ur bilen, ställer oss på taket, river av varsitt solo, skriker och sjunger och spelar. Folk dansar och vi tittar på varandra och tänker: vad sjukt, folk dansar, vem fan dansar till sån här musik

Aja, låt dom hållas.

Idag är det 1:a April, vilken artists karriär är ett stort skämt?
Eftersom vi aldrig skulle skitsnacka andra musikanter så passar vi denna frågan. Vi tycker det är kul att dom håller på.