Klockan var egentligen alldeles för mycket. Kroppen skrek att jag skulle stanna kvar i soffan. Till och med min spegelbild rynkade på näsan åt mig. Stanna hemma din dumma jävel.
Du är för gammal för att gå på rockkonsert så här sent på kvällen. Jag är så innerligt glad att jag trotsade mig själv. För jag fick uppleva en av de bästa kvällarna på väldigt länge.

Redan i öppningslåten Vaccin stod det klart att den här kvällen bar på en alldeles speciell känsla.
Den råa energi som Västerbron kastar ut från scenen är precis den receptfria medicin den här kroppen behövde. Det är mer hjärta, smärta, energi och själ i första versen än vad den avskedsturnérande orkestern från Eskilstuna levererat under en Lkpg-helg. Och snälla ha i åtanke att vi bara är i första låten.
Västerbron håller fortfarande på att värma upp. Trots att den intima lokalen på The Crypt med enkelhet skulle kunna klassas som en final i Bastu-VM så fortsätter energin från scenen att stegra och stegra. Flytta Isär är ett kärleksbrev skrivet i tårar och blod framfört från avgrunden ur ett par skånska lungor.

Det finns inte en sekund att hämta andan, inte en sekund att ta in upplevelsen. Som att sticka ut huvudet genom fönstret på ett Jas-plan (antar jag). Publiken nedanför scenen ges aldrig en ärlig chans att komma undan, de står under Västerbron som exploderar vilken sekund som helst.

Oavsett låt ur setlistan så kan jag skriva bibellånga verser om hur fantastiskt den framfördes.

Du får just nu helt enkelt ta mig på orden när jag säger att Västerbron är sveriges bästa liveband.