Kitok
#Darkwebdetox
(Universal, 2016)

kitokdarkIlsket gör han upp med sina belackare, sig själv och sin egen historia. Naket vänder han ut och in på sina känslor och sitt allra innersta. Sin egen problematik.

Som lyssnare finner jag mig själv obehagligt berörd, sorgsen, men ändå vanvettigt dansande.

Visst var det så att det lysande debutalbumet ”Paradise Jokkmokk” hade sina djupare stunder, det kan och ska man inte blunda för, men i jämförelse med ”#Darkwebdetox” var det rena partyplattan. För det här är becksvart. Fullständigt jävla kolmörkt.

Kitok släpper alla spärrar, alla hämningar och skiter i alla tabun. Han har varit öppen med att han lidit av OCD, tvångssyndrom, och skivan kretsar i mångt och mycket givetvis kring detta. Men det är så mycket mer än så. 30-åringen målar en bild av ett sorgligt och högst gripande människoöde. Han sminkar inte. Duckar och väjer inte även om det blir jobbigt när han navigerar sig fram mellan det som händer i verkligheten och det som händer i huvudet.

Redan i singelsläppet Dunkel Ung Same provocerade han genom att kliva långt över den goda smakens gräns för vad man får säga och det finns fler stunder på den här skivan som kommer få moralpolisen att sätta klunkar av valfri dryck djupt i vrångstrupen. På samma sätt som många nog på olika sätt kommer att bli berörda av hur självutlämnande, naket och otäckt det är.

Kitok lägger sitt eget rykte på offeraltaret och skiter fullständigt i konsekvenserna.

Det är modigt.

Men nu är jag varken beteendevetare eller psykolog och egentligen bara bra på att tycka till om musik. Och även sett ur den aspekten är ”#Darkwebdetox” högst hörvärd. Bitvis helt fenomenal.

Lika mycket som Tvångskliniken är en av årets mest gripande låtar är det en av årets kanske bästa låtar. Hundra och Rekviem står den inte långt efter. Vackra Kärlekens makt fyller ett viktigt syfte. Men hela skivan är fylld av starka låtar. Det är egentligen bara Norra Norrland som faller ur ramen och det mest på grund av att gästande Mattias Alkberg mest är jobbig.

Det är ett febrigt sväng som levereras med ett påtagligt sinne för skarpa melodier och det är inte helt fel att dra paralleller mellan Kitoks vassa sätt att spotta fram orden och förebilden Eminem även om Jokkmokks främste är betydligt lättare att ta till sig. Enklare att förstå ur rent musikalisk synvinkel. Just för att det svänger så infernaliskt. Det har det allt gjort i det mesta han tagit sig för.

”#Darkwebdetox” är en emotionell resa som både är djupt berörande och lockar till svettig dans. Ett ambivalent kaos som är lika mycket vanvettigt självutlämnande som sorgligt fenomenalt.

Kitok kommer bli avfärdad, fnittrad åt och tagen på fullaste allvar för det här, men det spelar egentligen ingen roll vad folk tycker.

Det här behövde sägas.