När jag var tretton år och precis hade börjat spela gitarr hörde jag Kathy’s Song med Simon & Garfunkel för första gången. I den stunden föddes en dröm om att en dag skriva egna låtar och stå på scen och framföra dom. Tillfälligheter och ibland osäkerheter gjorde att jag inte förrän många år senare gav mig själv utrymme att utveckla den sidan hos mig själv.

2010 hade jag min största kris i livet. Egentligen min enda kris i livet om jag ska vara helt ärlig. Den handlade kort och gott om vad jag verkligen ville göra med mitt liv och vem jag ville vara. Ganska standard när en närmare sig trettiosträcket har jag förstått i efterhand.

Annika Norlin a.k.a. Hello Saferide förklarade i en intervju för många år sedan att hon hade gjort en pakt med sig själv. Hon formulerade sig ungefär såhär: ”Om jag vill göra något, testa något nytt, och det enda som står i vägen är rädsla, då måste jag göra det iallafall”. Dom orden fastnade i mig.

Jag tog beslutet att säga upp mig från Billie the Vision and the Dancers som jag hade varit gitarrist i under sex år och som dessutom hade format mycket av min identitet under hela mitt vuxna liv.
Jag lämnade samtidigt också den fantastiska gemenskapen som bandet hade inneburit.

Jag hade två saker längst upp på min drömlista: Att resa själv. Och att göra en soloskiva.
Min iver och otålighet gjorde att jag tog beslutet att kombinera dessa.

Jag lyckades skaffa mig ett jobb och under två års tid sparade jag ihop pengar och undersökte billiga sätt att resa på.
I början av 2012 stod jag redo med min gitarr, inspelningsutrustning i min stora ryggsäck, och en enkelbiljett till Los Angels utan mer planer än vart jag skulle sova den första natten. Jag ville att det skulle kännas äventyrligt, som i en film.

Rädslan och upprymdheten jag kände när jag åkte till flygplatsen i Köpenhamn går inte att likna vid något annat jag upplevt tidigare. Möjligen dom första stapplande stegen i korridorerna på högstadiet. Osäkerheten av att befinna sig i ett helt nytt sammanhang i kombination med känslan av att det samtidigt är helt rätt, att en tid är förbi och något nytt måste börja.

Min resa blev faktiskt allt jag hade önskat och var kanske det viktigaste steget jag har tagit i riktning mot den person jag vill vara. Under några fantastiska månader tog jag mig fram fyra hundra mil på västkusten i USA genom att lifta, arbeta på ekologiska gårdar för mat och husrum, spela på gatorna och sova hos främlingar som öppnade upp sina hem längst vägen.
Många främlingar blev till vänner för livet och många upplevelser till berättelser och låtar.

Stars är en av dessa låtar och skrevs när jag hade som mest hemlängtan. I höst kommer debutalbumet.

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras