Trail of Feathers. En debuterande stockholmkvartett. Vi följer spåren bakåt i tiden, tio-femton år: till
den 14-årige gitarristen på Stampens bluesjam, till trummisen på jakt efter svänget någonstans mellan
John Bonhams trioler och Elvin Jones glödande jazzflöde. Vi hittar grungen och hiphopen. Vi letar
efter de osynliga trådarna mellan Portishead och Feist på ena sidan, Albert King och Shuggie Otis på
andra. Letar mönster som inte borde finnas.

Orden är bandets egna saxade rakt från pressmeddelandet. Och mönstren som egentligen inte borde finns uppenbarar sig mitt framför ögonen på mig. Det är så otroligt vackra mönster, jag ser de tydligare när jag blundar.

Det här är en debut som andas proffsighet och kaxighet. Det är skitigt, det är bluesigt, det är rockigt, det är svängigt och framförallt så är det riktigt riktigt bra.

Trail of Feathers är ett band som jag tror (och hoppas) vi kommer få höra och se väldigt mycket mer av. Det förtjänar de verkligen.

Om skribenten

Ricky Holmquist
Chefredaktör

Östgöte med pophjärtat bultandes för storslagna ord och vackra känslor. Tidigare publicerad i bland annat Folkbladet, NT, Corren och Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras