In Flames är ett fantastiskt liveband, men på senare år är känslan att gängets setlist kommit att bli mer och mer stereotyp. Därför tar sig Drefvet friheten att föreslå tio oväntade pärlor som gärna får stoppas in på setlistan lagom till Bråvalla.

Jag har tappat räkningen på antalet gånger jag sett det ur Göteborg sprungna bandet live. Totalsumman landar förmodligen någonstans en ganska bra bit över 20-strecket.

En gång i tiden var de en nyfiken akt som gärna vände och vred på liveupplevelsen och ständigt överraskade med sin repertoar. Med åren har det där dock klingat ut och de sista åren är min känsla att bandet hamnat så mycket i händerna på sin produktion att setlistorna blivit allt mer liknande från turné till turné. Till och med de där lite annorlunda bitarna som repats in har kommit att få följa med lite för länge. Kort och gott, de senaste gångerna jag sett In Flames har jag inte blivit särskilt överraskad (vilket exempelvis den här recensionen skvallrar om).

Att ryktet säger att Only For The Weak knäcker som öppningsnummer på sommarens turné (vilket i sig är aningen överraskande, men väldigt positivt) som hade premiär i Tyskland tidigare under sommaren, får mig att spinna vidare på detta spår.

Därför, i all välmening, här är tio oväntade ess som jag skulle älska om gruppen hivade fram ur rockärmen i samband med spelningen på Bråvalla i slutet av juni. För well, visst har man väl all rätt att förvänta sig något lite extra på sommarens enda Sverigespelning?

Darker Times (från ”Sounds of a Playground Fading, 2011)
Ett perfekt öppningsnummer. Tungt, maffigt, melodiöst. Egentligen allt som In Flames kommit att stå för genom sin karriär. Låten fick styvmoderligt vara med när gruppen turnerade på ”Sounds of a Playground Fading” och har således mig veterligen bara framförts i Sverige två gånger. På Hovet respektive Scandinavium i november 2011. Borde naturligtvis spelas betydligt oftare.

Square Nothing (från ”Clayman”, 2000)
In Flames bästa låt någonsin, men alldeles för sällan inkorporerad i setlistan. Jag har haft ynnesten att höra den live. Jag önskar att fler skulle få den chansen.

Evil in a Closet (från ”Soundtrack to Your Escape”, 2004)
My Sweet Shadow är den självklara avslutningslåten och The Quiet Place den evinnerligt uttjatade hiten som orkestern aldrig kommer undan, men i övrigt är just den här plattan ganska sparsamt representerad i gruppens setlistor. Dial 595-Escape har kastats in som joker några gånger och är en briljant låt, men vad hände med Evil in a Closet? Jag ser framför mig hur superballaden skulle kunna smyckas med en bombastisk pyroshow byggd på gnistregn. Det skulle kunna bli något alldeles utöver det vanliga.

The Jester Race (från Jester Race”, 1995)
Är det någon låt från just ”Jester Race” som släpats fram i liveljuset under de senaste fem åren är det Artifacts of the black rain, men ”Jester Race” innehåller så sjukt mycket mer godis än så. The Jester Race är en dyngsvängig bit som jag är övertygad om att även dagens In Flames skulle göra stor rättvisa.

Free Fall (från ”Reroute To Remain”, 2002)
En totalt platt, trist och meningslös låt som Watch Them Feed (på återutgåvan ett bonusspår, men ursprungligen från ”Trigger”-epn 2003) fick mängder av chanser i setlistan när det begav sig, men inte Free Fall. Trots att det är den kanske allra hittigaste låten från ”Reroute to Remain”-plattan. Det är dags att göra om och göra rätt. Det kan ju bli så väl allsång som studsmatta på Bråvalla.

Episode 666 (från ”Whoracle, 1997)
Det fanns en tid när den här gamla hitlåten var bofast i setlistan. Sen försvann den. Så väl Gyroscope som (inte minst) The Hive från ”Whoracle” har luftats ganska flitigt på livescenen de senaste åren, men nu är det banne mig på tiden att gruppen dammar av den här gamla dängan.

Dead Eyes (från ”Siren Charms”, 2014)
Mig veterligen har Dead Eyes bara spelats live några få gånger på amerikansk mark och då i akustisk skepnad. Jag fattar ingenting. Det är ju en ren och skär arena-anthem. Är det någon låt från ”Siren Charms” som borde vara gjuten i en festivalsetlist så är det den här!

Eraser (bonusspår från ”A Sense of Purpose”, 2008)
Att den här drivna lilla biten inte kom med på plattan i ursprungsformatet är en gåta, men att den skulle sitta som handen i handsken i orkesterns liverepertoar råder det knappast några tvivel kring.

Scorn (från ”Colony”, 1999)
Jag är förstås färgad, Scorn var min allra första kontakt med In Flames. En blybefattad stekpanna rakt i skallen och sen var jag totalt fast. Så väl Scorn som Embody the Invisible är fantastiska låtar från ”Colony”, men då den senare faktiskt spelats en hel del live de senaste åren har Scorn lyst med sin frånvaro. Det är dags att ändra på det. Den är fläskigare än alla andra käftsmällar In Flames försökt komponera sedan dess.

Drenched In Fear (från ”A Sense of Purpose”, 2008)
De studsiga verserna och den lättillgängliga refrängen borde kunna funka i liveformatet, ändå är det en udda fågel som aldrig släpps fram i rampljuset. Kan definitivt vara värd ett försök.

 

Tio pärlor In Flames gärna får plocka fram på Bråvalla

Om skribenten

Mikael Mjörnberg
Chefredaktör

Rastlös orddribblare och ohämmad tyckare som i den kärleksfulla jakten på den bästa musiken lämnat spår efter sig i allt från Slavestate till Folkbladet så väl som i rollen som grundare av och chefredaktör för Joyzine.

Liknande inlägg

Kommentera

Din mailadress kommer inte att publiceras